Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hymen-dansen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
552
församling hwem han är och hwad som händt, samt lofwar at om han
får ägta den flicka han älskar, will han återföra alla de
öfriga. Förslaget antogs och han blef gift. Til minne af et så
lyckligt ägtenstap, åkallades han sedan alltid af Athenarne wid
deras ägtenskap, under namn af H. och til hans ära firades
fester som kallades Hymenæa. Någre ha sagt at H. war en ung man,
som på bröllopsdagen blef ihjelslagen i sitt eget hus, och at
Grekerne til försoning stadgat det han skulle åkallas wid dylika
ceremonier, på samma sätt som Talassus åkallades i Rom. Under
tidens lopp upsatte skalderne et slägtregister för denna Gud,
och läto honom wara son dels af Urania, af Apollo eller Magnes
och Calliope, eller af Bacchus och Venus. (Sinneb. l. ) H.
föreställdes alltid som en ung man, krönt med blomster, isynn.
mejram, meden fackla i högra handen och en gul slöja i den
wenstra, emedan gult war fordom bröllopsfärgen. Catullus gifwer
honom gula kängor. Se TALASSIO, – Skalderne afmåla honom äfwen
under bild af en ung, ljuslett man krönt med rosor. o. som bär
en fackla och en sprutkanna; han är klädd i hwit drägt broderad
med blommor. Ripa gifwer honom en guldring, et ok, och bojor på
fötterna; Cochin en krans af rosor och törnen, et blomsterprydt
ok, och twå facklor som brinna med en gemensam låga.
HYMEN-DANSEN, se DANSEN 4.
HYMER, en Jätte, se THOR.
HYMETTIUS, et Jupiters tilnamn efter berget Hymettus, der han
hade et tempel. Det säges at bien der hade upfödt Guden såsom
barn, och derföre fått uteslutande rättighet at göra den finaste
honing i hela landet.
HYMETTUS, et berg i Attika, rygtbart för det öfwerflöd på
förträfflig honing der fans, samt den dyrkan den gafs åt
Jupiter. Athenarne trodde at der äfwen fans guldgrufwor, och en
dag spriddes det rygtet at man funnit guldspår, men at grufwan
bewakades af ofantliga myror, hwilka anföllo dem som wågade
nalkas. De gingo derföre bewäpnade dit, men återkommo utan at ha
funnit något, o. begabbade hwarandras löjliga lätt-tro, hwilket
gaf anledning at på theatern upföra kriget emot myrorna.
HYMISQWIDA (Nord. M.), det sjette af Eddas mythiska qwäden. som
handlar om Thors o. Tyrs besök hos jätten Hymir, för at åt Ägir
låna en kettil, som han behöfde til et gästabud; och om Thors
misslyckade försök at fånga Midgårdsormen.
HYMNAGROUS, prisad på allmänna platser, et epithet för Bacchus
o. Apollo.
HYMNER, 1. – låfsånger til en Gudamagts ära. De delas i
theurgiska ell. religiösa; poetiska eller de som woro för
menigheten; filosofiska, ell. egentligen för filosoferne. De
förste woro enskilt för de inwigde, och innefattade med
särskilta åkallelser endast gudomliga attributer, uttryckta
genom mystiska namn. Sådane äro de H. som tilskrifwas Orpheus.
De poetiske eller folksångerne i allm. utgjorde en del af den
offentliga Gudstjensten, o. behandla Gudarnes fabelagtiga
äfwentyr. Sådane finnas af Homerus, Pindarus, Kallimachus,
Virgilius o. Horatius. De filosofiske blefwo antingen icke
afsjungne, eller blott wid de gästabud som Athenæus beskrifwer,
och äro, egentligen at tala, en hemlig hyllning af
Gudomligheten. Sådan är den Palinodi som tilskrifwes Orpheus,
och hymnen af Kleanthus. 2. – CASTORS HYMN, en krigssång hos
Lacedæmonerne, wid hwars cadence de gingo i striden. Deri
prisades hjeltens bragder. 3. – MINERVAS. Den war författad af
Olympus, som lefde i Midas’ tid, och sekler igenom bibehållit
sig intil Plutarchus. 4. – Indianerne hafwa H., som innefatta
någon historie om deras Gudar, Deutas eller Genier; men ehuru
narragtiga fabler, innehålla de likwel någon sedelära. Här må
anföras en af dessa H., som Brahminerne dagligen böra sjunga i
dagningen. Den rör et äwentyr som händt en Deuta wid namn Indre
Dumena, och afsigten är at wisa det högmodet är källan til
mycket ondt. “Han for genom luften på en wagn, som gick
hastigare än winden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
