Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Jamblicus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
596
wiss rörelse med finger eller händer, hwarigenom de
påstå sig föreställa antingen krokodiler, tigrar o.
andra rofdjur, eller ock wissa mägtiga Gudomligheter,
i synn. de fyra stora Gudarne i 33:dje himmelen.
JAMBLICUS, Denne filosof skall ha warit en stor
undergörare. En dag då han badade i Syrien, lät han 2
källor upwälla, i det han hemligen uttalade wissa ord;
och då han slog på wattnet, kommo twå unga barn fram
at omfamna honom, hwarefter han lär dem gå tilbaka til
sina källor.
JAMBUSCHA, eller JAMBUSKAR, Adams informator, enligt
Præadamiterne, som räkna twå til: Boan och Zagtith.
JAMIKIATSER, underjordiske andar, åt hwilka Lapparne
offra ben o. några små stycken som de taga af de
förnämsta lemmarne på offeraltaret, och om hwilka de
säga at Gudar och J. skola deraf kunna göra sig nya
kreatur och skapa kött på benen.
JAMIS, konungslig, (Mah. Myth.), moskéer nybyggde af
kejsarne, som til deras underhåll anslagit betydliga
inkomster. Inom murarne ligga skolor eller akademier,
der Muderis höra underwisa i lagfarenhet och Koran,
och hafwa en årlig pension, swarande mot Jamis’
inkomster. Ur dessa skolor utwäljer Storherren Mollahs.
JAMMABOS, bergsbon, et lekmanna och militäriskt
sällskap af eremiter, stiftadt i Japan af
Gienno-Giossa, wid samma tid som munkordnarne i
Europa. Dem åligger at strida för Camis tjenst och för
beståndet af deras dyrkan. En religionstwist har
fördelat dem i flera grenar, af hwilka de förnämsta
äro Tosanfaiter och Fonsanfaiter. En af dessa grenar
war förpligtad at göra en wallfart til berget
Fitkoosan, som på alla sidor är omgifwet af fasliga
brådjup. Innan wallfarten börjades måste man ha et
godt samwete: ty om en brottsling wågat nalkas detta
berg, hade satan genast anammat honom. Den andra
klassen af J. ålåg det at årligen besöka stiftarens
graf på et brant berg, omgifwet af rysliga afgrunder.
Denna wallfart war lika farlig; och företogs den innan
man lugnat sitt famwete, störtades man i brodjupen af
en osynlig magt, ell. träffades af en hastig sjukdom.
De som lyckligen fulländat deras wallfart, begåfwo sig
til Meako, och gåfwo sin Ordensgeneral en skänk, som
bestod uti inkomsten af de almosor de hoptiggt på
resan: af erkänsla gaf han dem en hederstitel i
stället. Nu mera äro dessa rygtbara wallfarter nästan
alldeles afskaffade, och Orden har förlorat sin fordna
ifwer. I st.f. at klättra i bergen, stå de nu helt
stilla wid något tempel o. tigga, samt sjunga med
eftertryck den Gudens låf, til hwars ära det är
upbygdt. I handen hålla de en staf m. kopparknapp och
4 kopparringar, med hwilka de göra et förfärligt
buller. De blåsa äfwen i en trumpetsnäcka. Åtföljde af
sina gnällande barnungan bli de andäktige alldeles
döfwade af detta slammer. J. äro alltid wäpnade med en
sabel, o. hafwa halsen omlindad med en tygremsa i form
af et skärp, med längre eller kortare fransar, allt
efter dens wärdighet som bör dem. De hafwa ock på
axlarna ell ränsel hwari deras penningar ligga, en
klädning och en bok. Sandalerna äro gjorde af halm
ell. af Lotosblommans stjelk. De befatta sig äfwen m.
läkarekonsten, och folket tror dem häri så mycket mer,
som de icke anwänha naturliga medel til sjukdomars
bot. Medan den sjure noga beskrifwer sin krämpa, ritar
J. på et papper wissa figurer enliga med den sjukes
temperament och sjukdomens natur. Denna upsats lägger
han på sin favoritguds altare, och företager några
hemlighetsfulla ceremonier, hwilka sägas ge åt detta
papper en helande kraft; derefter gnuggar han sönder
det och gör deraf små piller, som den sjuke bör intaga
hwar morgon på fastande mage. Men deras nyttjande
fordrar en wiss förberedelse: innan de intagas bör den
sjuke dricka et glas stod- ell. källwatten, och J.
säger uttryckligen om wattnet bör hemtas i norr ell.
söder. De bota de mest förtwiflade sjukdomar, och man
griper icke til pillerna förrän man funnit alla andra
medel otilräckliga. Desse eremiter äro lika-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
