Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Junoner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
611
gos endast föreställd genom en enkel pelare, ty de
första Gudabilder ne woro icke annat än oformade
stenar. Ingenting war i Grekland mera högaktadt än
Argos-Junos prestinnor, och deras embete tjente at
utmärka de förnämsta epoker i grekiska historien. Dem
ålåg at åt Gudinnan göra kransar af en wiss ört som
wäpte i floden Asterion, på hwars strand templet war
beläget; de betäckte äfwen altaret m. samma ört.
Wattnet wid offren och mysterierne fick endast hemtas
ifrån källan Eleutheria, som låg et stycke ifrån
templet. Då Statius talar om Juno i Argos, säger han at
hon ljungade åskan; men han är också den ende som
gifwit henne åskan. – Juno på Samos syntes i sitt
tempel med krona på hufwudet: också kallades hon Juno
Drottningen. För öfrigt war hon betäckt med en stor
slöja ifrån hufwudet til fötterna. Se ADMETE 2, – Juno
i Lanuvium föreställdes på olika sätt. “Eder
skyddsgudinna Juno i Lanuvium, sade Cotta til Velleius,
wisar sig aldrig för eder, ej en gång i drömmen, på
annat sätt än m. sitt getskinn, sitt kastspjut, sin
lilla sköld, och små skor med upåt böjd spets i tårna.”
Se SOSPITA. – Wanligen är Juno målad såsom en
majestätisk matrona, stundom med spira i handen, eller
en strålkrona på hufwudet; bredwid står påfågeln, som
aldrig ses hos någon annan Gudinna. Sparfhöken och
gåsen woro äfwen helgade åt henne af åtfölja stundom
hennes bildstoder. Egyptierne hade helgat gamen åt
henne. Man offrade henne inga kor, emedan, under
Jättarnes krig emot Gudarne, hade Juno döljt sig i
Egypten under skapnad af en ko. Diptan, wallmo och
granatäplet offrades wanligen af Grekerne, och de
prydde dermed hennes altaren och bilder. Et tack lam
war det wanligaste slagtoffret; men första dagen i hwar
månad offrades åt henne en lugga. – De tilnamn som
blifwit henne gifna äro tagna af hennes födsel,
fodelseort, de städer der hon warit dyrkad, samt af de
sysslor henne tilegnades.
JUNONER, qwinnornas Genier. Enhwar hade sin Juno,
likasom hwarje karl hade sin Genius, o. qwinnorna swuro
wid sina likasom karlarne wid sina.
JUNONIA, 1. – en högtid til Junos ära i Rom, stiftad i
anledning af några förtecken; hwarföre Pontifices
befallte at 27 ung flickor, fördelta i 3 flockar,
skulle tåga genom staden och sjunga en hymn af skalden
Livius. 2. – Junos stad, et nytt namn, som Karthago
fick af Caius Gracchus, då han arbetade på at åter
upbygga och befolka det, nära 100 ar innan Virgilius
skref Æneiden.
JUNONIA AVIS, Junos fågel ell, påfågeln.
JUNONIGENA, Vulcanus, son af Juno.
JUNONIUS, ett af Jani tilnamn, emedan han i Italien
införde Junos dyrkan, hwarigenom han fick namn af
Gudinnans son, och förestod begynnelsen af alla
månader, hwilkas Kalendæ woro helgade åt Juno.
JUNTURNA, se JUTURNA.
JUNUS, ett af Pans tilnamn.
JUOLETAR, Finnarnes Neptunus, war gift med Hillerwo och
styrde i lag med henne uttrar i giller.
JUORTANI , se JORTANA.
JUPITER (rättast JUPPITER), den mägtigaste af alla
fornålderns Gudar. Skalderne säga ar han är fader och
konung för Gudar o. menniskor hwifken blott med en wink
skakar himmel och jord. Filosoferne anse honom för dem
finaste lusten, och Juno for den gröfre. De gamle äro
icke ense om antalet af dem som hetat Jupiter. Enligt
Varro o. Eusebius kunde man räkna ända til 300: hwilket
lätt förklaras genom de flesta konungars wana at antaga
detta namn. Deraf kommen at så många olika folkslag
skröts öfwer at Jupiter war född hos dem och at man
upwisade så många minnesmärken som intygade det. Cicero
upräknar tre, hwaraf twå från Arkadien, den ene son af
Æther och fader til Proserpina och Bacchus, hwilka
Arkadierne hade at tacka för deras hyfsning; den andre
son af Cælus o. fader til Minerva, som upfunnit kriget
o. wakar deröfwer; den tredje war född af Saturnus på
Kreta der man wisar hans grafwård. Diodorus erkänner
icke mer än twå: den äldste,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>