Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Konju ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
628
2. – DEN RÖDA KON. Offret af henne war ett ibland de
högtidligaste hos Ebréerne. När detta offer skulle ske,
framledde folket til öfwerste presten en fullwäxt röd
ko, utan wank, och som icke gått under oket. Öfwerste
presten förde henne sedan utom lägret ell. utom staden,
och offrade denne der i allt folkets närwaro; derefter
doppade han fingret i kons blod, och stänkte sju gånger
deras motdörren af tabernaklet. I hela folkets åsyn
upbrände han sedan kon, utan at afraga huden. I
offerelden kastade han cederträ, ilsop och twåfärgadt
skarlakan; men sedan offringen war slutad, måste han
twå sina kläder o. sin kropp och wara oren intil
aftonen. Den som på hans befallning lagt kon på bålet
der hon skulle brännas, war äfwen oren intil aftonen.
Hela året igenom förwarades askan af denna ko, och den
blandades med watten til försoningsoffer. Enligt lagen
kunde ingenting renas utan genom askblandadt watten.
KONJU, den ewige Fadern (Tart. M.), en benämning som
den Store Lama får af de folk som lysa under honom.
KONSTEN 1. – (Sinneb, lär.). De gamle hade gjort K. til
en Gudomllghet: dess bildstoder hade en caducé i
handen, och åtskilliga konstnärswerktyg wid fötterna.
C. Ripa föreställer K. såsom en täck qwinna, med
spetsfundig upsyn och klädd i grön drägt. I högra
handen håller hon en hammare, en grafskickel o. en
pensel, samt hwilar den wenstra emot en stötta utåt
hwilken en ung planta reser sig. Gravelot ställer henne
uti en grann trakt, hwars skönheter äro mindre lifliga
än naturens. Bredwid henne stå en apa, symbol af
härmningskonsten. Uret och boktryckeripressen erinra om
twenne hennes nyttigaste upfinningar. Richardsen
föreställer K. under bild af en medelålders qwinna,
emblem af erfarenheten, med nakna armar, för at utmärka
dem flit som är nödig wid konsterna: en symbol
egentligen passande för en fri konst. Den mekaniska
konsten kan afbildas såsom en kraftfull man, som stödet
sig emot et mindspel, med en häfstång testa handen o.
en båge i den andra, för at utmärka förståndets och
handens famwerkan. Dragten är mera enkel än den förras.
Bredwid kan man ställa en bikupa, symbol af industri
och förstånd. 2. – ST. ANSELMS KONST, en widskepelse
upfunnen af en föregifwen trollkarl, Anselm ifrån
Parma. Den bestod i at läka de farligaste sår endast
genom förbindningens widrörande. 3. – DEN PRESTERLIGA
KONSTEN. Så kallade Egyptierne hwad wi nu kalla den
hermetiska filosofien. Förborgad under hieroglyfer,
meddelades den endast dem, som genom långa omödosamma
prof gjort sig wärdiga. Denna hemlighet, som endast
upräcktes i helgedomen, skulle presterne wid lifsstraff
bewara.
KONSTERNE. Arrianus berättar ar Gadarierne dyrkade K.
gemensamt m. Fattigdomen, emedan hon werkligen är en
moder for K. och Upfinningsgåfwan. De nyare föreställa
dem under bilden af wingade barn, med en låga På
hufwudet, och hwart och ett af dem bär attributet af
den konst man will personifiera.
KONUNG, Jupiters titel. Sedan Athenarne hade fördrifwit
konungarne, upreste de en bildstod åt dunderguden,
under namn af Jupiter konungen, för at utmärka at de
hädanefter ej wille hafwa någon annan konung. I
Lebadeia offrades äfwen åt Jupiter konungen. Denne Gud
har ofta hos de gamle denna titel, isynn. hos
skalderne. Jfr OFFERKONUNGEN.
KONUNGARNE I EGYPTEN. De inwigdes wanligen i Memphis,
och under ceremonien buro de oxen Apis’ ok i st.f.
spira. I hwilken klass konungen än waldes, gick han
genash efter inwigningen in i presternes; et bewis på
dessas stora inflytande. De 12 konungarne, som hade
upbyggt labyrinthen i Thebæ, hade sina
begrafningsplatser i de underjordiska rummen deraf,
bredwid de heliga krokodilernes grafwar. Herodotus
wille se dem, men fick af landshöfdingarne til swar, at
det icke war tillåtet ar wisa honom dem. “Då en konung
i Egypten är död, säger Diodorus, anlägger hela
nationen sorg; man rif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
