- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Sednare delen /
33

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Liga ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig med at se dem på afstånd. –
Lifwets träd kallas äfwen den filosofiska
stenen, som, blifwen et allmanneligt
läkmedel, bör bota alla sjukdomar o.
försäkra menniskorna om en ewig
ungdom, fri från sjukdomar o. aftyning.

LIGA (Sinneb. l.). Twenne unga
gwinnor klädde i krigisk drägt, och
som omfamna hwarandra, trampande
på en räf. Den ena bär en kråka på
hjelmen och den andra en häger, båda
fiender til räfwen.

LIGASTER, et namn som folket i
Preussen och Pomern fordom gaf sina
afgudaprester, ända til medlet af 13:de
seklet. Desse prester prisade wid
begrafningar de aflidnes brott o.
liderlighet. Se TALISSONER.

LIGATUR, se BINDNING.

1. LIGEA, en af de Nymfer, som
åtföljde Aristæi moder Cyrene.
2. – En af Sirenerne. Hon
kastade sig i hafwet jemte sina
kamrater, och hennes kropp fördes til Terina,
nu Amantea.
3. – En Nereid.

LIGER, en rutulisk höfding, som
dödade Emathion 5; men då han
utmanade Æneas, blef han straffad för
sin djerfhet och genomborrades af
honom med et swärd, så at han föll ur
wagnen.

LIGULA, en spade hwarmed
aruspicerne letade i offerdjurens inelfwor.

LIGYA, se LIGEA 2.

LIGYPHONER, med behaglig röst,
et tilnamn för Hesperiderne, ansedda
såsom aftonstjernor, i anledning af
harmonien i himlakropparnes rörelse.

LIGYRON, Achillis första namn.

LIGYSTUS, son af Phaeton, gaf
namn åt Ligurien.

LIKBEGÄNGELSE. De gamle
upbyggde et bål hwarpå liket lades,
bålet itändes, askan samlades och
förwarades noga i en urna. Ceremonien
skedde med större eller mindre pomp,
allt efter den dödes rang och rikedom.
– Egyptierne balsamerade sina döde,
och rättade sig derwid efter den
aflidnes wärdighet och förmögenhet.
Ethiopierne lade, efter balsameringen,
liken i en stor glaspelare; så
förwarades de af slägten et helt år, o.
buros sedan utom staden. –
Troglodyterne betäckte kroppen med en stenhög.
– Nabathéerne begrofwo sina döda
nära gödselhögar. – Assyrierne lade
dem i honing, för at bewara dem för
förruttnelse. – Perser och Parther
läto fåglar och hundar sönderslita
liken, innan de begrofwos. –
Derbycerne dödade och upäto dem som
woro öfwer 70 år gamle; Caspierne
läto dem hungra ihjel, eller buro dem
ur i öcknen för at sönderslitas af
fåglar och hundar. – Scytherne förde
dem 40 dygn omkring i wagnar,
ibland deras wänner, o. begrofwo dem
sedan- – Germanerne brände up både
kroppen och wapnen, och betäckte dem
med grön torf. – Gallerne kastade
liket i elden tillika med allt hwad den
döde i lifstiden tyckt mest om i
werlden. Se BEGRAFNING.

LIKTAL. Detta bruk, som war i
swang hos Greker och Romare,
igenfinnes ock hos föga odlade
nationer. På Guldkusten håller presten et
rörande tal til processionen, sedan en
Neger af högre rang blifwit
begrafwen. Han utbreder sig mycket öfwer
den bortgångnes dygder, formanar
åhörarne at likna dem och at noggrant
upfylla sina skyldigheter. Barbot
berättar at en af desse talare hade, efter
slutadt tal, tagit i handen käkarna
efter alla de får den döde offrat. Dessa
upträdda käkar utgjorde et slags kedja,
hwars ena ända presign höll, och den
andra räckte ned i grafwen. Han
prisade mycket den dödes nit för offren, och
upmanade de närwarande at efterfölja
hans exempel. Som han hade en god
gåfwa at öfwertala, så offrades af de
fleste et får, hwilket presten ansåg
såsom mycket gudfrugtigt, ithy han fick
behålla alla fåren.

LIKTAND. Widslepelsen har gått
så långt, at man trott rökning med
tänder efter lik wara et kraftigt
förwaringsmedel emot trolldom, o. isynn.
emot dem som sökte hindra
ägtensskapspligtens fullgörande.

1. LILÆA, en Najad, dotter af
Cephissus, gaf sin namn åt staden
Lilæa. För at ära hennes fader, kastade
Lilæerne en helig deg i denna flodens
watten, och försäkrade at man kort
derefter fick se den upflyta i
castaliska källan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:11:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/2/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free