- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Sednare delen /
37

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Livius ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åtskilliga länder, och kom slutligen til
Celænæ. L., rik på jordagods, war
derjemte den skickligaste skördeman.
Han lät häkta alla utländningar som
foro genom hans stater, och twingade
dem at skära säd jemte honom; de
erhöllo intet annat arbete än han sjelf
åtog sig; men det war alltid för tungt
för dessa stackare; och sedan han
uttömt deras krafter, skar han
hufwudet af dem med lian. Daphnis
kommer äfwen til honom och får en lia
for at arbeta; men det hade warit
ute med honom, så framt Herkules ej i
grefwens tid kommit för at rädda honom:
hjelten dödar L., befriar nymfen som
befans ibland tyrannens slafwinnor,
och lemnar henne åt Daphnis. Han
skall äfwen hafwa låtit sammanwiga
dem, och gaf dem konungens palats
til bröllopsgåfwa.

LIVIUS, en öfwerste prest som
offrade Decius åt underjordens Gudar.

1. LIXUS, son as Ægyptus o.
Caliande, blef gift med Danaiden
Cleodora.
2. – En stad i Mauritanien, der
jätten Antæus bodde och besegrades af
Herkules.

LJUNGELDEN åtnjöt af de gamle
et slags dyrkan, i det de med
munnen gjorde et buller som kallades
poppysma. Under detta namn ärade
Romarne en landtlig Gudomlighet, at
den måtte bewara jordens gröda.

LJUSETS TAFLA, se Under TAFLA.

LOAUS eller LAUS (Finnl. M.)
en Skogsgud för renar och elgar.

LOCHEATES, et Jupiters tilnamn,
åt hwilken inwånarne i Aliphera
upbyggt et altare såsom fader åt
Minerva, den de trodde wara född och
upfostrad hos dem.

LOCKEA (Ind. M.) Lyckans
Gudinna hos Hinduerne.

1. LOGRUS, son af Phæax, konung
för Phæeakerne. Då denne furste war
död, twistade L. och hans broder
Alcinous om thronen, men
öfwerenskommo at Alcinous skulle blifwa
regent öfwer ön, och L. erhålla hela
lösegendomen, samt med en del af
öboerne gå at bosätta sig på et annat
ställe; i följd hwaraf han afseglade
til Italien, der Latinus regerade, o.
ej allenast emottog honom med
mycken wälwilja, utan äfwen gaf honom
sin dotter Laurina. I anledning
deraf ansågo Phæakerne sig förenade
likasom genom blodsband med dessa
Lokrier i Italien. Wid samma tid
hände sig at Herkules, som bortröfwat
Geryons oxar, kom til Italien o. sökte
herberge hos L., hwilken emottog
honom så som en sådan gäst förtjenade.
Händelsen wille at Latinus kom för
at helsa på sig dotter, och fick se
oxarna, som föreföllo honom utmärkt
wackra. Han wille genast hafwa dem
och började at föra bort dem, då
Herkules fick underrättelse derom, dödade
honom med et kastspjut, och tog sina
oxar tilbaka. L., som fick höra
talas om striden, men icke kände den
o. lyckliga utgången, frugtade allt för
Herkules, emedan han kände Latini
owanliga styrka o. mod, bytte om
kläder och hastade at undsätta sin gäst.
Då Herkules fick se en man komma
springande emot sig, och trodde at det
war en ny fiende, afsköt han en pil
emot L. och sträckte honom död til
jorden. I ögonblicket fann hjelten sitt
misstag, och suckade deröfwer, men det
kunde icke hjelpas. Han begret sin wän,
gjorde en prägtig begrafning, och när
han sjelf hade lemnat detta werldsliga,
uppenbarade han sig för folket, o.
befallte dem bygga en stad på samma
ställe der Locrus blifwit begrafwen.
2. – Son af Jupiter och Mæra,
hjelpte Amphion och Zechus at
upbygga staden Thebæ.

LOCUTIUS, se AIUS LOCUTIUS.

LODA (Celt. M.) en Gud i Lochlin.

LODER, se LÖDUR.

LODJURET, kändt för sin skarpa
syn, war helgadt åt Bacchus.

LÆBASIUS, et Bacchi tilnamn.

LOFAR (Nord. M) Detta namn
förekommer blott på twå ställen uti
Woluspa, der det tillägges fadern til
Dwalins dwergskara.

LOFN (Nord. Myth.) en Asynja
som war mild och from emot dem,
hwilka anropade henne. Hon hade
Odins och Friggas tillåtelse at förena
män och qwinnor, ehwad hinder och
wanskligheter som än lågo i wägen.

LOGE (Nord. M.) Låga, kallades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:11:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/2/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free