Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Lucullea ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kallad Samwetsagget) war en son af
Lusten och Jorden, enligt Hyginus.
Statius gifwer honom en blodig och
sönderdrifwen klädning, och Virgilius
ställer honom wid ingången til
underwerlden.
LUCULLEA, en fest som några
grekiska städer firade til Luculli ära, til
minne af de wälgerningar han
bewisat dem.
LUFTEN. Grekerne tilbådo stundom
L. under namn af Jupiter, hwilken
de ansågo såsom den finaste luften ell.
æthern: stundom undernamn af Juno,
som de togo för den grofwa luften;
någon gång under namn af Minerva:
och ofta gjorde de deraf en särskilt
Gudomlighet, den de gåfwo Månen
til gemål och Daggen til dotter. I
Euripidis Iphigenia tager Menelaus
L. til wittne af Agamemnons ord, och
Aristophanes anser detta som et
brott af Euripides. Man sade at L.
upfostrades af Årstiderne, för at
beteckna dess olika temperaturer under
dessa fyra skiften. De nyare ha
föreställt L. under bild af en qwinna
sittande på en sky. Dess spridda hår o.
fladdrande draperi utmärka at det är
windarnes rike. Med ena handen
smeker hon en påfågel; på den andra
håller hon en kameleont, hwilken fordom
troddes hemta all sin föda ur luften.
Omkring henne flyga alla slags
wingade djur, ifrån örnen ända til
myggan. Man gifwer henne äfwen et
draperi af örnskinn. Ofta symboliseras L.
genom Iris med sin slöja, Juno med
sin påfågel, ell. Zephyr m. sina
wingar. Jfr ÆTHER.
LUGDUS, en fabelagtig konung hos
Gallerne, war son af Narbo, och
anlade Lyon (Lugdunum).
LUGNET, en Gudinna som war en
helt annan än Freden o. Endrägten.
Hon skall hafwa haft et tempel i Rom,
utanför Collatinska porten. På en
medalj öfwer Hadrianus ser man henne
stödd emot en pelare hålla en spira i
handen. En Antonini medalj wisar
henne stödd emot et styre, m. twå ax
i wenstra handen. I stora galeriet på
Versailles har Le Brun föreställt L.
under bild af en sittande rosenkrönt
qwinna, som wårdslöst hwilar
hufwudet emot ena handen. Cochin uttrycker
L. genom en qwinna i hwilande
tilstånd. Winckelmann föreslår til
emblem för et ostördt sinneslugn et
cirkelrundt tempel med colonner, öppet
på alla sidor, med et altare midtuti;
öfwerskrifren Junoni Laciniæ, på
frisen, skulle närmare uttrycka meningen.
Se LACINIA. Andre föreställa
Lugnet sittande, seende utåt et lugnt haf:
en isfågel står wid sidan. I Nettuno
har man på hafsstranden funnit et
altare med inskrift: Ara
Tranguillitatis, hwarpå ses en båt med et segel,
och en man som sitter wid styret.
LUGOVES, en Gud hos de gamle
Iberierne.
LUKI (Ind. M.) Sädesgudinnan
hos Gentus. I pagoderne föreställes
hon krönt med ax och omgifwen med
en fruktbärande wäxt, hwilken löper
igenom båda händerna, men roten är
under fötterna. Hon är, likasom alla
öfwergudar hos Gentus, omslingrad
af en orm. Til Lukis ära firas twå
fester: den första infaller på första
thorsdagen i Dec. då nya skörden
inbergas. Luki betackas då för allt det
goda man åtnjutit under det förflutna
året, dagen tilbringas i fasta och
böner samt rening i Ganges, men
natten i gästabud och nöjen. Den andra
festen infaller sista dagen i Dec., då
det tilgår på samma sätt, utom at
man icke fastar. De fattige få säd,
efter råd och lägenhet.
LUKTEN (Sinneb. l.) I sednare
tider har man föreställt detta sinne
genom en ung man, krönt med
wälluktande blomster; uti högra handen
håller han en rosbukett o. i den
wenstra et distillerkäril för luktwatten.
Han är åtföljd af en hund, som hos
Egyptierne war en emblem af lukten.
Solen synes i horisonten, emedan det
är wid dess up- o. nedgång blomstren
sprida deras behagligaste lukt.
LULAF (Rabb. M.) blomsterband
och buketter af myrten, pil o. palm,
hwarmed Judarue pryda synagogorna
under löfhyddohögtiden.
1. LUNA, en sjöstad i Etrurien,
hwars inwånare woro mycket begifne
på spådom af fåglars flygt.
2. – Dotter af Hyperion o. Theia,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
