Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Löftes-taflor ... - M
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(56)
de allmänna löften man gjort Gudarne för Regenters
bewarande. De woro äfwen stora skifwor af metall, på
hwilka föreställdes store mäns bilder eller
handlingar; sådana äro de som kallas Clypei votivi,
löftessköldar. De uphängdes på altaren ell. på
templens pelare. En sköld bredwid furstens hufwud
utmärker at man anser honom såsom sina medborgares
förswarare och beskyddare. På en af Antonini medaljer
ses twenne stora sköldar, för at utmärka at denne
furste hade rikets öden i sina händer. Det war en
allusion på Ancile, eller kopparskölden, som sades
wara under Numa Pompilii regering nedfänd ifrån
himmelen, och med hwars bibehållande rikets storhet
war förenad. Se ANCILE. – På Capitolium fans en helig
sköld med inskrift: Genio urbir Romæ, sive mas, sive
femina, Man ser ofta dessa sköldar på romerska
medaljer, förenade med borgerliga eller
triumfal-kronan, och upburne af Segergudinnan.
LÖFTES-TAFLOR, woro taflor som uphängdes i templen i
följd af et löfte som man hade gjort under någon fara,
och hwarpå war föreställd den olycka, för hwilken man
warit blottställd; så läto t.ex. de som undsluppit et
skeppsbrott, afmåla det på en tafla, som uphängdes i
templet: detta swarade mot sednare tiders Ex-voto.
LÖFÖ, se LAUFEY.
LÖGNEN (Sinneb. l.) Den föreställes ful, illa lagad i
håret och illa klädd: draperiet är garneradt med
tungor och masquer: den håller i handen en brinnande
halmtapp, för at utmärka huru dess tal är
fladderagtigt och dör nästan i födelsen. Man ger den
äfwen et trädben, för at beteckna den osäkra grund
hwarpå den står. – Någre göra L. til en underjordisk
Gudomlighet. Han ledde de aflidnes skuggor ti!
Tartaren. Det lär förmodligen Mercurius som förstås
med denna allegoriska Gudamagt. Den föreställdes med
en wänlig och förförisk min, hwilken äfwen passar
honom, såsom Gud för grosshandlare och skälmar, hwilka
stå under hans beskydd.
LÖJET (Sinneb. l.). En ung man, klädd med mycken smak,
ler under det han betraktar en ful o. grinig masque,
med omskrift: Amara risus temperat, löjet förljufwar
lifwets bitterhet. De fjädrar hwarmed hans hufwud är
utsiradt, utmärka antingen hans lätt-sinne eller hans
swagsinthet.
LÖKEN 1. – war en wäxt som Egyptierne räknade bland
sina Gudars antal. På östra stranden af Pelusiska
Nilmynningen låg et tempel der man dyrkade Hafslöken.
2. – (Ind. M.) Det synes som wore L. icke mindre
wördad af Hinduerne, ehuru dem är strängt föreskrifwet
at lefwa af vegetabilisk föda. Det är flera sekter
förbudet at äta lök, och då i öfra Indien edgång skall
ske, låta Bramanerne bära fram lök, för at göra
ceremonien så mycket högtidligare.
LÖNN, se PLATANUS.
LÖRDAGEN, sista dagen i weckan, war helgad åt
Saturnus. På Cejlon är denna dag en af dem som äro
enkom bestämde för religionsceremonier.
LÖSAGTIGHETEN (Sinneb. lär.) Det är en kättjefullt
klädd qwinna, med fräck panna, näsan i wädret, röda
ock brinnande ögon, halföppen mun och röda läppar. Hon
andas med swårighet, ögonen äro fuktiga o. tindrande.
Hennes wanliga attributer äro en warginna, en Satyr,
en rapphöna och kaniner, emedan hanen af dessa båda
djur skall döda ungarna, för at så mycket förr komma
åt honan. Ripa tillägger en skorpion och en winranka.
M
MA. 1. – en qwinna som följde Rhea, blef af Jupiter
ålagd åt upfosira Bacchus. Rhea bade också namnet Ma,
under hwilket hon dyrkades af Lydierne, som offrade åt
henne en tjur. Deraf har staden Mastaura i Lydien fått
sitt namn. 2. – (Jap. M.) Ond ande, et
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
