- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Sednare delen /
69

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Mallophora ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(69)


39 slag, et bestämdt antal, för at icke öfwerskrida
Bibelns föreskrift. Derefter lägger gisslaren sig på
jorden, och röner samma tjenstagtighet tilbaka.

MALLOPHORA, ett af Ceres’ tilnamn, såsom skyddsgudinna
för fårahjordar. Inwånarne i Megara dyrkade henne
under detta namn, emedan hon lärt dem at underhålla
får och begagna deras ull.

MALLUS, et ställe der Celterne samlades för at hålla
sin gudstjenst. De förstodo med detta ord den
helgedom, der gudomligheten älskade at uppenbara sig
på et besynnerligt sätt. Det war icke tillåtet at
nalkas denna plats utan at der göra bön eller offra.

MALOEIS, ett af Apollos tilnamn.

MALUMIGIS (Mah. M.) kättare som påstå, at et kreatur
kan i denna werlden komma til en fullkomlig kännedom
om Skaparen.

MALUS, son af Amphikthyon, gaf sitt namn åt staden
Malieus.

MALVALIA. fester som firades as Romerska damer til
Matutas ära.

MAMACHOCHA. Under Incas regering kallade Peruvianerne
så de äldsta af de jungfrur som woro helgad åt Solen,
och som hade inseendet öfwer de yngsta.

MAMAKUN (Ind. M) et slags armband som öboerne på
Moluckerne alltid bära såsom et förwaringsmedel emot
de onda andarnas konster. De äro af glas eller något
dyrbarare ämne, samt nyttjas äfwen för at få weta
utgången af et krig de ärna företaga. Under nymåne
slagba de en höna, i hwars blod de doppa dessa
armband. När de taga up dem igen, undersöka de mycket
noga färgen, och sluta deraf hwad de hafwa at frugta
eller hoppas.

MAMANIVA, en widunderlig afgud hos Banianerne. Dess
pagod står med baksidan emot en trädstam, och genom
öppningen ser man afgudens hufwud, som nästan intager
den helt och hållet. Der kasta de tilbedjande sig
framstupa, under det at en Brahmin emottager deras
gåfwor, af risgryn, hirs o.d. Alla äro tecknade med
röd färg i pannan, och anse detta märke sosom en
kraftig talisman emot af-grunds-andarnes illwilja.

MAMBRE, en dal i Palæstina, der man ännu i 4:de seklet
wisade det terebinth-träd under hwilket Abraham mottog
de tre änglarne som bebådade honom Isaaks födelse.
Enligt Josephi upgift ifall detta träd stått der ifrån
werldens skapelse. Det troddes hafwa upwäxt af den ena
ängelns staf som blifwit nedsatt i jorden, slagit rot,
och waxt til en ansenlig höjd. Om man satte eld derpå
och det tycktes stå i full låga, skall det ändå
förblifwit oskadadt.

MAMBRES, en af de Egyptiske trollkarlar som satte sig
emot Mose, och genom sin trolldom sökte at efterharma
hans underwerk.

MAMERCUS, MAMERS eller MAMERTUS, namn som Oscerne
gåfwo guden Mars, och hwaraf romerska familjer tagit
tilstamnet Mamercus och Mamercinus.

MAMMA (Finns. M.), en underjordisk trållkona,
maskarnes och ormarnes moder.

MAMMELAINEN, MAMMELOINEN (Finnl. M.) en faslig kött-,
och bensråtande trollkona; upbof til tandwärk.

MAMMON ell. MAMMONE, en Syrisk gud, som förestod
rikedomarna. Milton räknar honom ibland de uproriska
änglarna, och låter honom handla och tala i enlighet
med dess karakter. Se PLUTUS.

MAMMOSA, 1. – Cereris tilnamn då hon föreställes med
många bröst, såsom menniskoslägtets amma. 2. – Ett af
Fortunas tilnamn.

MAMMOTAR (Finns. M.) ormars alstrerska: anses ock
såsom patronessa för stenar hwarmed skatter betackas,
dem hon troddes förwara.

MAMURIUS, en konstnär, se ANCILE.

MAN (Siam. M.) et folkslag som är fiende til
Sommono-Codom. Det förestalles af Siameserne under
bild af et slags widunder, med ormbesatt hufwud,
mycket bredt ansigte och rysligt stora tänder.

MANA, 1. – en romersk gudinna som wakade öfwer
qwinnors sjukdomar. Åt henne offrades små dihwalpar
emedan enligt Plinius, deras kött anses så rent at det
nyttjas wid gudarnes måltider. 2. – ell MANUANA, en
gudinna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:11:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/2/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free