Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Manes ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(72)
2, och ställda bredwib hwarandra. Man omgaf dem med
cypressqwistar, och offerdjuret slaglades icke före än
det fästade ögonen på jorden. Dess inelfwor släpades 3
gånger omkring den heliga inhägnaden, och kastades
sedan i lågorna, som upfristades med olja. Hela djuret
borde brinna up, tillika med banden hwarmed det war
bundet, och all offerweden; ceremonien fick ej börjas
före än då natten inföll. De som hyste en utmärkt
wördnad för M. och wille bibehålla en särdeles
gemenskap med dem, lade sig at sofwa wid graswarna,
för at genom de aflidnes själars mellankomst få
profetiska drömmar. Cypressen war helgad åt gudarne
Manes. På monumenter ses de antingen understöda
griftwårdsträn, eller ock sysslosatte at nedhugga dem,
emedan en afhuggen cypress skjuter icke mer några
skott, och när wi blifwit döde äga wi intet hopp mer
at återkomma til detta lifwet. Talet 9 war åt dem
helgadt, såsom sista termen for den första
arithmetiska progressionen, hwarigenom det talet
ansågs såsom en emblem af lifwets slut. Bönor woro
äfwen helgade åt dem, emedan de gamle påstodo at de
liknade portarne til underjorden. Buller eller ljud af
koppar och jern war för dem odrägligt och dref dem
likasom helwetesskuggorna på flykten; men de tyckte om
at se eld: också plägade alla Italienska folkslag
innesluta trehörniga lampor i grafwarna. Rikt folk
höll slafwar at tända och underhålla dem. Det war et
brott at släcka dem, och romerska lagarne straffade
med stränghet dem som på sådant sätt störde grafwarnes
lugn. På gamla minnesmärken kallas Gudarne Manes ömsom
dii sacri, ömsom dii patrii, familjens skyddsgudar. I
hjeltetiderna war det en allmän tanke, at wålnaderne
efter dem som dött i främmande land, irrade omkting
och sökte at komma hem til fosterbygden. Gronovius
säger at den wingade masquen, som man ser föreställd
på Virgilii porträtter, war emblem af de skuggor eller
Maner hwilkas hemligheter han hade uptäckt, och som
tyckas inspirera honom. – Lapparne wisa wålnaderna
eller de aflidnes själar et slags religiös dyrkan, men
den är en werkan af den frugtan, som dessa själar
injaga; ty de inbilla sig at ända til dess de ingått i
nya kroppar, irra de bland de lefwande och söka at
skada den förstå de råka. För at afwända werkan af
deras elaka lynne, bjuda Lapparne dem offer. De djur
som äro för dem bestämda utmärkas med en swart tråd om
hornen och som trädes genom högra örat. Dessa offer
åtföljas alltid af et gästabud, der man spisar af
offerdjurets kött, utom en del af hjertat och lungan.
Dessa delas i tre särskilta portioner: små träspett
doppas i bloden och instickas i dessa 6 köttbitar,
hwarefter de nedgräfwas i jorden tillika med benen och
allt som är qwar af offerdjuret. ( Ind. M.) Manerne
äro spöken, på hwilkas uppenbarelse de infödde i Nya
Holland tro. De afmåla dem såsom upstigande ur jorden
med et fasligt buller; och påstå at de spy eld, gripa
dem de träffa, bränna up håret och ansigtet på dem,
samt qwarhålla dem för at bränna dem ännu mer.
MANES, son af Jupiter och Jorden, gift med Callirhoe,
Oceani dotter, och fader til Cotys, samt efrerträdde
Mœon i Lydien.
MANGHAS, et träd på Cejlon, som frambringar en frukt,
markwärdig för en tomhet som finnes på ena sidan.
Inwånarne påstå at det är samma olycksfulla äple som
Eva böd Adam at äta; och bewiset ligger deri at just
den biten är borta som Adam åt up. Frukten har genom
denna sägen warit ansedd som giftig, men om den ätes
måttligt är den oskadlig. – Det är Linnés Mangifera
indica.
MANG-TAAR, ewigt elände, hos Jakuterne en slags
helwete, som bebos af 8 särskilta onda andar. Deras
höfding heter Acharaj-Bioho, den mägtige. De hafwa
hustrur, och boskapen, hwais hår är alldeles hwitt, är
för dem helig. Jakuterne tro at så snart deras
trollprester dö, förena de sig med dessa andar.
MANHEIM (Nord. M.) kallas den sjette werlden.
Isländske Skalderne utmärka äfwen Swerige eller
Swithiod med detta namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
