Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Måltider ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
144
enligt Varro, anförd af Aulus Gellius, war, at
gästerne woro icke mindre än 3, och aldrig mer än 9;
men Grekerne höllo M. for flera personer, och ofta
ganska kostsamma. – Hos de rike Egyptierne plägade man
wid slutet af et kalas wisa gästerna en mumiebild, och
sade til dem: “äten och roen eder, ty snart blifwen j
like denna”. Athenœus säger at hos dem framsattes inga
bord, utan man bar faten til gästerna, så at de fingo
taga efter behag. – Hos Romarne deremot, äfwensom hos
flera andra nationer, framsattes borden fulllastade
med mat, och bort togos sedan tillika med faten: någon
gång framställdes, under samma måltid, ända til 7 och
flera bord. När Gallerne spisade i sällskap med
konungen, rörde de hwarken wid bröd eller någon rätt,
förr än konungen hade först smakat derpå: när de
förnäme i nationen gingo ut i krig, bjödo de til sitt
bord snyltgäster, som under måltiden sjöngo til deras
wälgörares ära. Desse skalder woro af bardernes klass.
– Ibland de kötträtter som förtärdes wid dessa M.
satte de gamle mesta wärdet på willbråd; isynn. woro
Romarne snåle efter fisk. De kände bruket af läckra
såser och bakelser. Man åt egg i början och frukt wid
slutet af måltiden. – Wid stora kalas tilsattes en
konung som skulle placera gästerna. Han waldes genom
lottning eller af den som gaf kalaset: och man måste
owillkorligen lyda honom. – Alla stora M. höllos om
aftnarne; frukosten och middagsmåltiden woro små
måltider i jemnförelse med supén. – Grekerne gjorde
fyra mål om dagen: frukosten akratisma, middagen
dorpiston, aftonward hesperisma, på latin merenda, och
aftonmåltiden dipnon eller epidorpis, på latin cœna. –
Enligt de attiska lagarna fick gästernes antal icke
öfwerstiga 30. Kockarne, som hyrdes för de stora
måltiderne, gåfwo sina namn åt gynekonomerne, d.ä. de
som hade inseende öfwer gästabuden, och sågo til at
damerna upförde sig skickligt. Obemängdt win dracks
icke före än wid måltidens slut, då en skål tömdes för
den goda Genius. – Det tilhörde Areopagiterne at
straffa dem som woro omåttlige.– Wid bordet läto de
gamle betjena sig af munskänkar, pocillatores, som
woro unga och wackra slafwar. Qwinnor passade äfwen up
wid bordet. – Under yppighetens tidehwarf hos Greker
och Romare, infördes wid slutet af måltiden
sångerskor, danserskor och aktriser.– De gamle
bekräftade nästan alltid deras afhadlingar genom
religiösa måltider, dem de kallade ebulæ
confirmationis. Måltiden som gafs af den, hwilken
blifwit befordrad til augur eller pontifex, kallades
epulum receptionis.
MÅNDAGEN (Sinneb. l.) föreställes på monumenter genom
bilden af Diana Luna, med en halfmåne på hufwudat.
MÅNEGARMR, en ulf, se SOL.
MÅNEN, den största af hedendomens Gudamagter, näst
Solen. Macrobius til och med påstår at de alla kunna
hänföras til dessa båda himlakroppar. Hesiodus gör
henne (i Sw. honom) til dotter af Hyperion o. Thea.
Pindarus kallar henne nattens öga, och Horatius
tystnadens drottning. En del Österländningar dyrkade
henne under namn af Urania. Det är Egytiernes Isis,
Pheniciernes Astarte, Ebréernes Meni och himmelens
drottning. Persernes Mylitta, Arabernes Alilat,
Grekernes Selene och Romarnes Diana, Venus och Juno.
Cæsar gifwer de Nordiska folkslagen och de gamla
Germanerne inga andra Gud än Elden, Solen och Månen.
Den sednares dyrkan gick öfwer den Germaniska oceanens
gränser och kom ifrån Sachsen til England och Gallien,
der M. hade et orakel som betjentes af Druidinnorna på
ön Sain, nära Brest. Trollqwinnorna i Thessalien sades
hafwa en förtrolig bekantskap med M., och skröto öfwer
at kunna, genom sina konster, antingen befria henne
ifrån den draken som wille upsluka henne, hwilket
skedde genom slamret af kopparkettlar då hon war
förmörkad, eller efter deras behag låta henne nedstiga
på jorden. Idéen at M. möjligen kunde wara bebodd, har
gifwit anledning til rätt gwicka dik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
