Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Paphlagonius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
250
enligt Homerus, sitt namn åt Paphlagonien.
PAPHLAGONIUS, en bäck som flöt wid foten af berget
Ida. Enligt skalderne hade den upkommit af blodet
efter Memnon, som dödades af Achilles.
PAPHOS, en stad på ön Cypern, mera egentligt helgad åt
Venus än det öfriga af ön. Templet war det prägtigaste
man wille se. Wördnaden derföre sträckte sig ända til
dess prester. Cato lät tilbjuda konung Ptolemæus at
blifwa öfwerste prest, om han wille öfwerlemna Cypern
åt Romarne, emedan han ansåg denna wärdighet såsom
ersättning för et konungarike. I detta tempel
slagtades inga offerdjur; der brann icke annat än
rökelse, och Gudinnan andades blott wällukt. Hon
föreställdes åkande i en wagn åtföljd af kärleksgudar,
samt dragen af swanor och dufwor. Öfwerallt blänkte
guld och azur af det konstrikaste arbete. Store
konstnärers mästerstycken ådrogo sig ensamt mängdens
upmärksåmhet. Tacitus omtalar et ypperligt altare som
der wäckte allas beundran, och på hwilket brann en
eld, den intet regn kunde utsläcka.
PAPHUS, 1. – son af Pygmalion och Eburnea, såm förut
war en elfenbensstod. Han gaf sitt namn åt staden
Paphos. 2. – Son af Cinyras.
PAPIA (LEX), en lag som gaf Öfwerste-presten magt at
wälja tjuge unga jungfrur til Vestas altartjenst.
PAPIRIA (Lex de consecratione), en lag utgifwen af
Tribunen Q. Papirius, som förböd at, utan folkets
tillåtelse, inwiga jord, tempel eller något annat.
PAPPÆUS, et Jupiters tilnamn hos Scytherne.
PAPPER (Mah.M.). Papper, isynn. det som är skrifwet,
är en helig sak för Mahometanerne. De anse för
skamligt at upbränna, sönderslita ell. kasta bort det,
isynn. at anwända det til osnygga behof, emedan, säga
de, Guds eller helgonens namn kan wara skrifwet derpå;
och om äfwen ingenting är skrifwet, kan man skrifwa
heliga saker derpå.
PAPPOSILENUS. Sileni farfar. Han föreställdes med et
yfwigt skägg som betäckte munnen, och et förskräckligt
ansigte, så at han mera liknade et wilddjur än en
menniska.
PAPREMIS, en stad i Egypten, det Mars ärades med en
särskilt dyrkan. Ifrån solens upgånq på högtidsdagen
förde et wisst antal prester Gudens bild i sitt
gyldene skrin på en wagn med fyra hjul, ifrån templet
til et närgränsande kapell, och derifrån til templet;
andre, wäpnade med klubbor, gingo til portarna, under
det en tredje trupp, wäpnad med samma wapen, ställde
sig i linie midtemot presterne som bewakade ingången.
Då desse wägrade at släppa dem in, wankades et blodigt
slagsmål, hwarwid mången tilsatte lifwet. Detta
barbariska bruk skedde til åminnelse deraf, at Mars,
som war upfostrad på landet, kom at helsa på sin mor,
då hennes betjening, som icke kände honom, wägrade at
släppa honom in. Mars, twungen at draga sig tilbaka,
samlade några kamrater, återkom, angrep betjenterne
och trängde sig med wåld in til modern. Flodhästen
njöt en särskilt dyrkan i samma stad, til Mars’ ära,
enligt He- rodotus, o. til Typhons enl. Jablonski.
PA-QUA (Chin. M.), en konst at rådfråga andarne. Det
wanligaste sättet är at ställa sig framfor en bild.
och bränna et wisst slags rökelse, under det man flera
gånger slår pannan emot jorden. Med mycken omsorg
frambäres til Guden en låda med spadar af half fots
längd, hwarpå äro ristade gåtlika karakterer, hwilka
anses såsom lika många orakel. Sedan de gjort flera
bugningar, släpper man på måfå en af spadarna, hwars
karakterer förklaras af bonzen som förestår
ceremonien: stundom rådfrågas et stort plakat som är
upslaget på muren, och innehåller nyckeln til
karaktererne.
PARA (Finn. M.), en trollkonors willige tjenstande,
som skall di mjölk af främmande kor, ysta det i sin
mage och bära i smörkärnan.
PARABARAVASTA, Guds namn i några Indiska landskap.
PARABRAHMA (Ind. M.), den förste af Indiens Gudar. En
dag fick han lust at wisa sig i en synlig skapnad ,
och antog mensklig form. Det första han företog war at
afla en son,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
