Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Parcerne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
254
Ingenting kunde beweka dem ell. hindra dem at den
afklippa. Admetus war den ende som af dem tilläts at
sätta en annan i sitt ställe, då hans levnadslopp war
nära sitt slut. Enligt Claudianus herska de enwäldigt
öfwer allt som andas i werlden. Hesiodus säger at de
åt menniskorna utdela sällhet och olycka, och förfölja
de brottslige ända til deras bestraffningsstund. Andre
skalder gifwa oss icke mindre lysande begrepp om deras
magt. Ömsom upmana de dem at spinna lyckliga dagar för
dem som böra gynnas af Ödet; ömsom föreskriva de den
tid wi böra wara på jorden. Deras förutsägelser
inträffa alltid. Stundom uppenbara de en del af wåra
öden, och dölja det öfriga underen ogenomtränglig
slöja; stundom begagna de menniskors åtgärd för at
beröfwa dem lifwet hwilkas öden äro fulländade, såsom
Virgilius säger när han talar om Halesus. De förestodo
ej allenast menniskornas födelsestund, utan då
Mercurius ifrån underjorden återförde de själar, som,
efter flera seklers förlopp, skulle lifwa nya kroppar,
woro P. sysslosatta at ifrån Tartaren återföra de
hjeltar som wågat dit nedstiga. De ledsagade Bacchus,
Herkules, Theseus och Ulysses: de förde Perseus åter
til dagen, då han, enligt Pindarus, hade nedstigit til
underwerlden; Rhampsinithus, som, efter Herodoti
berättelse, der spelade tärning med Ceres; Orpheus,
som skref historien om denna resa; Æneas, som begaf
sig dit för at se Anchises. Det war åt dem som Pluto
anförtrodde sin gemål, då hon, enligt Jupiters
befallning, återvände til himmelen, för at der
tilbringa sex månader hos sin moder. P. spunno ull,
hwars färg utmärkte de menniskors öde, som woro
underkastade deras beslut. Den swarta färgen
betecknade et kort o. olyckligt lif; den hwita et
långt och lycksaligt. Lykophron är den ende som ger
dem trådar af tre färger. Hyginus säger at de upfunnit
några bokstäfwer i grekiska alfabetet, neml. A, B, Θ,
Τ, Ι och Υ. Ett af Pareernes gemensamma åligganden
war, enl. Grekerne, at wårda Månens glob. Filosofen
Epigenes war af den tanken, och han påstod, likasom
Vossius, at man ofta föreställt dem tre til antalet,
efter ny, fullmåne och nedan. Deras antal har alltid
synts ssnarare wara en sinnrik allegori af tidens
afdelningar. Den som spann afbildade det närwarande,
den som höll saxen det tilkommande, och den sista,
hwars skända war full, war symbol af det förflutna. –
Greker och Romare wisade P. en utmärkt wördnad, och
åkallade dem wanligen näst Apollo, emedan de, likasom
han, förestodo framtiden. Man uppbyggde altaren åt dem
i Olympia och Megara. De hade ett som war ännu
rygtbarare, och alldeles öppet, som stod midti en
tjock skog, der folket ifrån Sikyon och Titane
dagligen frambar offer åt dem. I Sparta helgades åt
dem et prägtigt tempel bredwid Orestis grafwård. Åt
dem offrades årligen swarta får likasom åt Furierna;
och ibland andra ceremonier, måste presterne bära
blomsterkransar. Folket i Italien dyrkade äfwen
Parcerne. De hade altaren i Rom, Toscana, o. isynn.
Verona; och Gallerne hedrade dem under namn af
Modergudinnor. (Sinneb. l.). De gamle föreställde P.
såsom Gudinnor under bild af tre utlefwade qwinnor,
med sträng upsyn och kransar af stora hwita ulltappar
blandade med narcisser. Andre gifwa dem guldkronor;
stundom en enkel bindel omkring hufwudet. Sällan äro
de beslöjade: likwäl woro deras bildstoder det i
templet uti Korinth. En hwit robe med purpurbräm
betäcker hela kroppen; den ena håller en sax, den
andra en slända, och den tredle en spinnrock.
Lykophron tillägger at de woro halta. Hesiodus gifwer
dem et swart ansigte, mordiska tänder och wilda
blickar. En af de äldsta afbilder af P. war den som
Bathykles gjorde på basen af Amyklei thron. Han
ställde dem tillika med Timmarne omkring Pluto. I
Megara hade de blifwit af Theoskomus uthuggne på
hufwudet af en Jupiter, emedan denne Gud war
undergifwen Ödet, hwars sändebud P. woro. På Cypseles
skrin sågs en af P. med långa tänder, krokiga händer
och et rysligt ansigte. Dessa Gudinnor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
