- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Sednare delen /
272

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Penitenter ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

272


de icke kunna nedfälla dem mer. Desse olycklige kunna
hwarken äta ell. dricka, utan genom de lärjungars
tilhjelp som dem åtfölja. Flere låta nedgräfwa sig och
andas blott genom et litet hål; på det sättet stå de
en ansenlig tid under jorden; någre åtnöjas at låta
begrafwa sig blott til halsen. En del hafwa gjort det
löftet at alltid stå utan at lägga sig; de sofwa
stående emot en mur eller et träd; och för at betaga
sig all utwäg at sofwa beqwämt, sticka de halsen in i
wissa machiner som likna et slags galler, hwilket de
aldrig kunna skilja sig wid. Andre stå hela timmar på
en fot med ögonen på solen, och betrakta henne med en
synnerlig förnöjelse. För at hafwa ännu mera
förtjenst, hwila somlige på ena foten o. stå på
stortån, med begge armarne i wädret; de ställa sig
emellan fyra kärl fulla med eld, och så stint på
solen. En del wisa sig alldeles nakne för folket, för
at ådagalägga huru de äro alldeles utan passioner, men
twertom återgått i oskyldighetens tilstånd, sedan de
til Gudomligheten öfwerlåtit sitt hjerta. Folket,
öfwertygadt om deras dygd, anser dem såsom helgon, och
tror at de få af Gud allt hwad de begära. Hwar och en,
troende sig göra et stort fromhetswerk, skyndar at
bära mat til dem, och stoppa den i munnen på dem som
afsagt sig händernas bruk, eller at twättaI dem; några
qwinnor äro så andäktiga at de kyssa deras födslodelar
o. tilbedja dem, under det penitenten är inbegripen i
sina heliga funderingar. Deras antal har likwäl
minskats, sedan Indianerne blefwo förtryckte och
slafwar: den ende som Sonnerat såg, hade genomborrat
kinderna med et jern som gick twersigenom tungan, och
war nådadt utanpå kinden med en annan jernbit som
utgjorde en ring under hakan. – Desse P. hafwa et godt
förlag af högmod och lycka bålt om sig sjelfwe, samt
anse sig såsom helgon. De undwika noga at widröras af
sämre folk och Européer, af frugtan at derigenom
blifwa orenade; de tillåta icke heller at någon widrör
deras möbler; så snart man nalkas dem, draga de sig
genast undan. De hysa et innerligt förakt för alla dem
som icke äro af samma stånd som de, och anse dem såsom
obehalige; allt hwad de bära på sig innefattar någon
myster och förtjenar en utmärkt wördnad.

PENNAN (DEN GUDOMLIGA), (Mah. M.). En af Alkorans
tolkare säger: “at denna penna är skapad af Guds
finger, och at det är en trosartikel at tro derpå.
Ämnet är af perlor, och den år så lång, at om en
ryttare i 500 år rede i fullt fyrsprång längs utåt
henne, skulle han knappast hinna fram til ändan. Denna
penna skrifwer sjelfmant utan biträde af främmande
hand, både det förflutna, det närwarande o. det
tilkommande; bläcket i henne är det aldrafinaste ljus.
Engeln Seraphael är den ende som kan läsa hwad denna
underbara penna skrifwer: hon har 80 spetsar, som ända
til domedagen upteckna allt hwad som skall hända har i
werlden.”

PENNIN, PENNINUS, en hjelte, som folket på Penninska
bergen erkände för sin Gud, och efter hwilken
Apenninerne hafwa sitt namn. Epithetet Optimus
Maximus, som man funnit på fotställningen af hans
bild, har gifwit anledning at tro honom wara Jupiter.
Men karbunkeln på en pelare, som war helgad åt honom,
och kallades Pennini öga, bewisat at det war Solen,
som i Egypten likaså föreställdes genom Osiris’ öga.

PENNIPES, den wingfotade, Perseus.

PENTAKLA, en magisk term wid beswärjningar, som gifwes
at et insegel intryckt antingen på pergament af ofödd
kidling, eller på någon metall, guld, silfwer o.d. Man
kan icke göra någon magisk operation til
andebeswärjning, utan at hafwa detta insegel, som
innefattar Guds namn. P. göres i det man innesluter en
triangel i twå cirklar, och i triangeln läses:
formatio, reformatio, transformatio. Wid sidan af
triangeln står ordet agla, som är mycket kraftigt för
at hejda andarnes elakhet. Skinnet hwarpå inseglet är
tryckt, bör wara beswuret o. wälsignadt; man beswärjer
äfwen bläcket och pennan hwarmed namnen skrifwas.
Detefter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:11:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/2/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free