- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Sednare delen /
274

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Pepromene ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

274


dinnans, Jupiters och hjeltarnes dater föreställda.
Den bars wid processionerna i Panathenæa, eller
snarare fördes detta namnkunniga segel på et skepp
genom Ceramicus ända til Cereris tempel, hwarifrån det
återbragtes til slottet. Romerska damerna följde
bruket i Athén, och offrade hwart femte år en prägtig
robe at Minerva.

PEPROMENE, se AISA.

PERAHAR (Ind. M.) en helig måne hos folket på Cejlon,
som förnyas i Juni ell. Juli månad. Denna måne är
utmärkt genom en stor folksamling i de åtskilliga hus
som äro inwigde til religionsöfningar.

PERANNA, se ANNA PERENNA.

PERANTHUS, son af Argus, och fader til konung Triopas
i Argos.

PERASIA, Dianas tilnamn, dyrkad i Castabala i
Cilicien, i anledning deraf at hon farit öfwer sjön
för at komma til detta ställe.

PERATOSKOPIEN, et slags spådom genom åskådande af
owanliga saker som wisade sig i luften.

PERATUS, son af Neptunus och Calchinia, dotter af
Leucippus 5.

PERCUNUS, (Preuss.M.) en afgud hos de gamla
Preussarne, til hwars ära underhölls en beständig eld
af ekwed; och om presten, som kallades Waidelotte, lät
den utslockna, kostade det honom lifwet. Desse
afgudadyrkare trodde, at när åskan gick, samtal de
öfwerste-presten, Koive, med denne Gud, och kastade
sig ned för at tilbedja honom och utbedja sig wackert
wäder. Han är förmodligen densamme som Perun.

PERDIX, Dædali syster, såg sin son förwandlas til
rapphöns. Se TALUS.

PERDOITES, (Preuss.M.) en afgud hos de gamla
Preussare, isynn. dyrkad af sjömän, som tilegnade
honom wäldet öfwer watten och wind. Han åkallades i
stortn, o. då man kom lyckliat i hamn, underläts
aldrig at genom offer betyga sin tacksamhet. Fiskare
wisade honom äfwen en synnerlig dyrkan, at fisket
måtte blifwa lyckligt. Han föreställdes såsom en ängel
af jättelik wäxt, stående på wattnat och styrande
windarne efter sitt behag. Hans prest kallades
Sigonotta.

PEREDIA, et namn tilwerkadt af Plautus, för at utmärka
den personifierade hungern.

PEREGRINI DII, främmande Gudar som Romarne antagit
efter de folkslag de underkufwat. I republikens första
tid war det förbudet at införa i staden främmande
gudar, men sedermera blef denna lag ej så strängt
iakttagen, så at man slutligen blott i Rom räknade mer
än 420 tempel.

PEREGRINUS, med tilnamnet Protheus, war en cynisk
filosof, som för at härma Herkules, brände sig wid
Olympiska spelen. Efter hans död upreste hans
medborgare åt honom en bildstod, som påstods gifwa
orakel.

PERENNA, et auspicium som togs i Rom innan man gick
öfwer backen Petronia, som flöt ut i Tibern.

PERETHUS, en af Lakaons 50 söner.

PEREUS, war son af Elatus och Laodice, samt fader til
Neæra, som, enligt Apollodorus, war gift med Aleus,
och, enligt Pausanias, med Autolycus.

PERFICA, en Romersk Gudinna, likwäl ibland de
oanständiga, som troddes bringa et bröllop til slut.

PERGÆA, Dianas tilnamn efter staden Perga i
Pamphylien, der hon war dyrkad. Hon föreställdes med
en pik i wenstra handen, och en krans i den högra; wid
fötterna stod en hund med hufwudet wändt åt Gudinnan,
likasom wille han begära kransen til belöning för sina
trogna tjenster.

PERGAMA, slottet i Troia, stundom sjelfwa staden.

PERGAMEA VATES, den Pergameiska spåqwinnan Cassandra,
konung Priami dotter.

PERGAMENUS, Æskulapins, dyrkad i Pergamus.

PERGAMEUS DEUS, Æskulapius.

PERGAMUS, 1. – en stad i Mysien, rygtbar genom
Æskulapii dyrkan och Gudamoderns bildstod, som fördes
til Rom i Attali tid. 2. – En stad på Kreta, anlagd af
Æneas, eller af Agamemnon. 3. – Den siste af Pyrrhi
och Andromaches söner. Han begaf sig til Asien för at
söka sin lycka, och då han uppehöll sig i Teuthrania,
der Arius regerade, dödade han honom i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:11:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/2/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free