Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Piajer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
300
ren må läkas. Endast ärren återstå, som göra at han
ser ur såsom klädd i rutigt sidensårs. När ändtligen
pröfwotiden är förbi, ledes kandidaten ut i en tjock
skog, der man letar up et bo med et slags flugor som
likna wåra getingar, men äro större och giftigare, och
så förargerliga, at Fransmännen kallat dem flugor utan
förstånd. Ögonen förbindas med hans camisa eller
förkläde, för at akta synen för flugornas sting: man
tilsäger honom at wara rask och undergå detta sista
prof, som sätter inseglet på hans sällhet, hwarpå man
står til flugboet med en käpp. Flugorna bli rasande,
flyga ut, slå ner på den olycklige, och lemna gaddarne
qwar i köttet, hwaraf han genast swäller up under
olidliga qwal. Piajerne skynda fram, helsa honom,
omfamna honom såsom en kär medbroder, och begifwa sig
til kalaset som han för dem låtit anställa. Det är
först efter denna långa curs af prof och försakelser
som han blir berättigad at göra sjukbesök. – Nu tar
han sin skada igen för alla sina utgifter och allt
sitt lidande, i det han plundrar de sjuke på allt hwad
de äga. Ju rikare de äro, ju dödligare säger han at
sjukdomen är. Han undersöker den sjuke, trefwar på
alla hans lemmar, klämmer dem, blåser på dem, och
reser slutligen up en liten koja bredwid huset, hwari
den sjuke, lägges. Der betäckes han med löf, och
Piajen inträder med alla sina instrumenter i en påse,
och en stor kalebass i handen, hwart ligga wissa torra
och hårda frön som likna peppar. Det är trumman med
hwilken han fram-kallar djefwulen, som alltid anses
wara en orsak til sjukdomen. Han skakar kalebassen,
gör så mycket buller han förmår, sjunger, skriker och
ropar på Irokan och Massuru, och håller i twå til tre
timmar et wäsende, som kan göra en frisk menniska
sjuk. Slutligen förställer han sin röst, i det han
tager några frön i munnen, ell. talar i en liten
kalebass, och man hör en förskräcklig röst som säger:
“Djefwulen är mycket ond på den sjuke, och will efter
många plågor slutligen göra af med honom.” De
närwarande, som bliftva lika häpne öfwer denna dom som
den sjuke, begynna at rysligen wråla och beswärja
presien at blidka hin onde. Han blir efter många böner
medgörlig, och tilsåger satan at wara folk. Den
dundrande rösten swarar at han will hafwa det eller
det, och räcker det åt honom under den lilla kojan. Nu
blir frågan hwari sjukdomen består och huru den skall
botas. Nya åkallelser, nya fordringar, och man måste
börja med skänken. När den stackarn blifwit
tilbörligen plockad, nämner den listige qwacksalfvaren
den lidande kroppsdelen, o. spottar ut små ben och
dylikt strunt som han förut smygt in i munnen: “Se der
orsaken til det onda, säger han; skynda at bränna up
det, och lita på at den sjuke blir snart återställd.”
– Skulle allt detta krångel icke lyckas, utan den
sjuke dör, och man beskyller den fräcka qwacksalfwaren
derföre, har han genast sitt swar färdigt: “Ni har ej
af godt hjerta gjort satan eder gifwa, och han har
ånyo blifwit ond på er.” En af dessa piajer, mera kär
än egennyttig, lät dem som rådfrågade honom dö af
twinsot, friade sedan til deras enkor, och blef på
sådant sätt gift med tre hustrur.
PIALIA, heliga lekar och strider, som Antoninus Pius
stiftat i Pouzzoli til Adriani ära.
PIANER (Ind. M.) Sommona-Codoms tempel hos Siameserne.
PIASUS, befälhafware hos Pelasgerne, dyrkad i Larissa
nära Cumœ. Han blef kär i sin egen dotter Larissa o.
kränkte henne. Brinnande af hämnd såg hon en dag
fadern stå-lutad öfwer et kar fullt med win, då hon
skuffade honom deri och dränkte honom.
PICATAPHORUS. Så kalla stjerntydare det 8:de
himlahuset, hwaraf de spå om menniskans död och
arftågt. Det kallas äfwen öfra porten, det lata
stället, döds- och arfwehuset.
PICENUM, et landskap i Italien, nu kalladt Marchia
d’Ancona. Landet skall hafwa fått sitt namn efter
konung Picus i Italien, som blef förwandlad til
hackspik, och satte sig på Picenernes fanor, när de
skulle flytta från Sabinernes land til Asculum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
