Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Roms Magt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
377
ROMS MAGT (Sinneb. l.). Roms wälde, bekant öfwer hela
werlden, föreställes på den stora agaten i
Konst-cabinettet i S:t Denis, genom Æneas, hwilken,
såsom grundläggare af Romerska wäldet, bjuder en
jordglob åt den förgudade Augustus.
ROMULA, se RUMINALIS FICUS.
ROMULIDER, Romarne, såsom härstammande af Romulus.
ROMULUS och REMUS, woro bröder och ansågos wara söner
af Mars och Rhea Sylvia. Sylvius Procas, tolfte
konungen i Alba, efter Sylvius Posthumius,
efterlemnade twenne söner, af hwilka den yngste,
Amulius, inkräktade thronen, til sin äldsta broders,
Numitors, skada. För at trygga kronan för sig o.
barnen, dödade han, under et jagtparti, Numitors son
Lausus, och twingade hans syster, Rhea Sylvia, at
helga sig til Vestas dyrkan, för at sätta henne ur
stånd at få barn. Rhea lät emedlertid förföra sig af
en soldat, och nedkom med twå söner, som Amulius
befallte kastas i Tibern; men de som skulle werkställa
befallningen, buro barnen i en wagga, der Tibern
flödat öfwer. Romarne, för at gifwa et slags
underbarhet åt sin härkomst, föregåfwo at Guden Mars
war den som hade missbrukat flickans lätttrohet, samt
tillade at twenne kreatur, som woro helgade åt Mars,
en skata och en wargginna, upfostrade de båda barnen;
och man ser ännu i Rom et monument af koppar, som
föreställer en warginna gifwande di åt Romulus och
Remus. Hwad som är mera sannolikt i denna upgift är,
at en wiss Faustulus, en af konungens herdar, funnit
begge gossarne utställde och at de upammades af hans
hustru, kallad Lupa för sin liderlighets skull. När
barnen blefwo stora, slogo de Alba-konungens herdar,
som woro stråtröfwate; men häktades och fördes til
hofwet, der de igenkändes af Amulius, som af dem
ihjelslogs. De satte Numitor på thronen, och på hans
tilstyrkan beslöto at anlägga en ny stad på samma
ställe der de blifwit utställde och upfostrade. Men
för at förekomma all täflan emellan de båda bröderne,
wille Numitor at, enligt den tidens sed, Augurerne
skulle afgöra hwem kronan skulle tilhöra. Remus såg
först sex gamar på Aventiska berget; Romulus såg efter
honom 12 på det Palatinska. Deröfwer upkom dem emellan
et gräl, som slutade med Remi död. Andre säga, at
denne blef mördad af brodern derföre, at han
föraktligt hoppat öfwer diket som omgaf hans nya stad;
ty diken ell. graf, war stadsportar o. murar, woro
någonting heligt hos de gamle. R. utkastade emedlertid
planen til sin nya stad på Palatinska berget: och när
den war färdig, sammankallade han folket för at
uprätta en regeringsform. Konungamagten blef honom
enhälligt öfwerlåten, och han högtidligen utropad til
konung, sedan auspicierne woro tagne: en ceremoni som
frdermera all-tid iakttogs. För at öka inwånarnes
antal i den nya staden, öppnade han emellan Palatinska
berget och Capitolium en fristad för bortrymda
slafwar, bankrutörer o. missdådare. Men som denna
skara af skälmar och äventyrare war föraktad i
grannskapet, och ingen qwinna wille gifta sig med dem,
bortröfwade R., genom en list, Sabinernes döttrar, och
gifte dem med sina nya undersåter. Af detta wåld
upkommo wäl i början blodiga krig med Cinineerne, men
R. besegrade dem och twingade dem at bli borgare i
hans nya stad; en statskonst som Romarne sedermera
efterhärmade, och som mest bibrog at lyfta deras rike
til höjden af dess storhet. Han nedgjorde Antemnater
och Crustumier, samt underkastade dem samma lag; och
utan twifwel hade Sabinerne träffats af lika öde, om
ej de bortröfwade Sabinska fruntimren medlat fred och
förening med Romarne, så at de med dem utgjorde ett
folk. Deras konung Tatius blef R:i medregent. Sedan
denne på sådant sätt förwärfwat undersåter i sin nya
stat, war han betänkt på at ordna den inre styrelsen;
och lät til en början dela jorden i sitt rike i tre
delar. Den första helgades åt Gudarnas dyrkan, och war
bestämd för religions-utgifter; den andra anslogs til
allmänna kostnader och i förnödenheter, samt stadens
upbyggan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>