- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Sednare delen /
380

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Ruojuatar ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

380


liksom fåror tilskures på stafwar, käppar och annat
träwerke, samt uthöggos i stenar. Andre förmoda, at
Skriftrunor skulle komma af at skära, och Trollrunor
af at hwiska (raunen, runen), men om denna hwiskning
läses ej på något ställe; ty när runor brukades til
trolldom blefwo de skurne, emedan det ej war ord, utan
stafwar (charakterer), som kallades Runor. Deras
upkomst i Norden tilskrifwes Odin. – Beswärningarne
som skedde med runor på stafwar, hjelmar och swärd,
woro af tjugu grader, med en efter graderna ökad
kraft. Dessa runor synas hafwa warit af twenne slag:
Målrunor, eller sådana som til inskrifter eller såsom
hieroglyfer nyttjades och woro allmännare kände: och
Trollrunor, hwilkas hemlighet blott få kände, och
troddes bruka til öfwernaturliga werkningar.
Målrunorna upgingo til sju grader, då de mörka
trollrunor började. De brukades til hårda
olycksbeswärjningar ända til tolfte slaget, då de
milda togo sin början, hwilka ägde kraft at uphäfwa
och motarbeta skaderunornas werkan. Endast de högsta
runslagen gåfwo magt at upkalla de döde o. beswärja
andar. – I första Run-alfabetet hade hwar bokstaf
betydelsen af et ord, och ökades gradwis
bemärkelserna; wid ssunde alfabetet behöfdes redan en
skalds wishet at förklara runan.

RUOJUATAR, RUOSTEHETAR, (Finn. M.) Jernets fostermoder.

RUOTUSWÄINEN (Finn. M.), en af Juukelis döttrar, war
en helwetesfurie med ormar kring hufwudet.

RURINA, en åkergudinna hos Romarne.

RUS (Österl. M.) Japhets åttonde son, af hwilken
Ryssarne hafwa sitt namn. Han skall hafwa warit af et
mycket oroligt sinnelag, samt en högst elak både
broder och konung.

RUSET (Sinneb. l.) Det symboliseras under bild af et
barn, som håller et jägarehorn och har en glaskrona på
hufwudet, emedan en rusig menniska swäfwar på målet
som et barn, och har icke mera förnuft; jagthornet är
en symbol af talträngdheten, som utmärker detta
förödmjukande tilstånd; och glaskronan tilkännagifwer
skrytet och förtroligheten som åtfölja det, och som
snart lemna rum för elände och nedslagenhet.

RUSINA, se RURINA.

RUSOR, är densamme som Pluto. Ordet är ifrån rursus,
emedan allting slutligen kommer til honom.

RUSSALKY (Slaw. M.) nymfer hwilka ansägos såsom
gudinnor öfwer wattnen och skogarna. Ryssarne påstå at
man skall se dem ännu någon gång gunga på grenarne,
eller båda wid stränderna af sjöar och floder, och i
solskenet kamma sitt gröna hår.

RUSTICI DII, Gudar som förestodo åkerbruket. Man
delade dem i stora och små: de store woro Jupiter,
Jorden, Solen, Månen, Ceres, Bacchus, Flora, Minerva,
m.fl.; de mindre woro Fauna, Pales, Pomona, Sylvanus,
Vertumnus, Priapus och isynn. Guden Pan; i sednare
tider raknade man til dessa äfwen Fauner, Silener och
Nymfer.

RUSVON (Mah. M.) ängeln som har nycklarna til
paradiset och öppnar porten för de salige, sedan de
druckit af lifssjöns watten.

RUTIMO (Finn. M.), et stort skogspöke som förmörkade
månen.

RUTREM (Ind.M.) Då Brahma hade skapat Sanaguen,
Sananaden, Sanarcomaren och Sanartchussaden, fyra
dygdige botgörare, bestallte han dem at frambringa
menniskosläqtet; men de wägrade. Brahma blef wred, lät
R. framträda ur sitt änne, och befallte honom at bo i
solen, månen, wädret, elden, rymden, jorden, wattnet,
lifwet, bättringen, hjertat och ljuden. R. förwandlade
sig i 11 skepnader, af hwilka hwar o. en bär namn af
de 11 Rutrem. De äro skapade warelser framkomne genom
en handling af R:s wilja, och frambragte otaliga andra
på samma wäg. Braminerne berätta om honom följande
anekdot: Brahma, som icke war nöjd med at hafwa blott
gift sig med sin moder, wille äfwen ägta sin dotter;
förwandlade sig derföre til hjort, och förföljde sin
flyende dotter til en tät skog, der han fullbordade
sitt blod-skändande ägtenstap. Men oaktadt alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:11:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/2/0386.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free