- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Sednare delen /
384

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sabasius ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

384



SABASIUS, son as Jupiter och Proserpina. Orpheus säger
at det war han som sydde in Bacchus i faderns lår.

SABATIA, en fest til Jupiter Sabazii ära, då äfwen de
som wille låta sig inwigas til hans tjenst, måste
lägga en orm i barmen och sedan taga honom ut
nedifrån. Detta skedde derföre at Jupiter i en
ormgestalt gjort Proserpina fruktsam.

SABAZIUS, se SABASIUS.

SABBA, en spåqwinna som räknades ibland Sibyllornas
antal, och tros wara Sibylla Cumana.

SABBATARIER, en Judisk sekt, som firar Sabbaten mera
samwetsgrannt än de andre.

SABBATEN, Judarnes hwilodag. Rabbinerne hafwa noga
utmärkt allt hwad som är denn förbudet at göra på
sabbatsdagen, hwilket de bringa til 39 hufwud-artiklar
med under-afdelningar. De få icke plöja, så, binda
kärfwar, tröska, wanna, risla, mala, sikta, baka,
koka, twinna, bleka, kamma ell. karda, spinna, twinna,
wäfwa, hålla skall, färga, binda, lösa up, sy, slita
sönder ell. stycka, bygga, nedrifwa, hamra, jaga ell.
fiska, slagta, slå, bereda ell. skafwa skinn, skära
til, skrifwa, stryka ut, liniera, göra up eld, släcka,
eller bära något från et enskilt ställe til et
allmänt. Dessa 39 punkter innefatta åtskilliga slag:
til ex. fila hör under mala: och allt detta är af
Rabbinerne framstäldt med en småagtig noggrannhet och
tillika klokskap. Ehuru de sjelfwe icke få tända up
eld den dagen, kunna de likwäl dertil nyttja en som
icke är Jude; men de tilreda icke eller låta koka
något til mats; de få icke tala om affärer, eller om
priset på hwad sak som helst; icke besluta något som
angår köp eller salu, icke skänka eller emottaga
något. De få icke gå längre än en mil utom staden ell.
malmarna. Sabbaten börjar ungefär en half timme före
solens nedgång, och då iakttagas genast alla dessa
förbud. Qwinnorna måste uptända i kammaren en lampa
med 6 ell. 4 wekar, som brinner mest hela natten. De
lägga äfwen en hwit duk på et bord, hwarpå de ställa
bröd, som åter betäckcs med et smält och långt linne,
hwilket sker til minne af Manna, som nedföll på det
sättet, med dagg öfwer o. under; och på Sabbatsdagen
regnade icke.

SABBATS-FLODEN (Rabb. M). Så kallas en förment flod,
den någre säga ligga i Palæstina, och hwars
tilhwarelse nekas af andre. Josephus omtalar den på
följande sätt: “Titus träffade på sin wäg en flod, som
wäl förtjenar at nämnas. Den flyter emellan städerna
Arce och Raphanæe, som lyda under Agrippas rike, och
är ganska underbar; ty sedan den i stx dygn flutit
upswälld och hasiigt, torkar den ut i et ögonblick,
och bitm dagen derpå at åter i sex dygn flyta såsom
förut, och uttorka den sjunde, utan at någonsin
förändra denna ordning, hwaraf han fått namn af
Sabbatsfloden, emedan den tyckes fira sjunde dagen,
likasom Judarne fira Sabbaten.” – Plinius lär hafwa
menat samma flods då han säger at i Judéen flyter en
bäck, som är uttorkad hwar sjunde dag.

SABEISMEN, en dyrkan som men wisade elementerna och
stjernorna, den utan twifwel är det ädlaste af allt
afguderi. Chaldéerne anses såsom stiftare af denna
Gudstjenst, och de hafwa meddelat den åt de gamla
Perser, hos hwilka den länge warit den rådande
religionen.– De gamle inbyggarne i Libyen och Numidien
wisade några planeter en gudomlig dyrkan. Deras
gudstjenst består i böner och offer. – Indianerne på
flera ställen i Södra Amerika tilbedja solen och
månen, dem de anse såsom man och hustru, och de andra
himlakropparne; men man känner ingenting widare om
deras gudstjenst. Då åskan går, tro de at Solen är
ond, och göra allt för at blidka dess wrede. Förmörkas
den, så tro de at det är för at straffa deras brott,
som han förhåller sitt sten. I denna öfwertygelse söka
de at försona sina fel med de strängaste botöfningar;
de utöfwa tusen grymheter emot sin kropp, rycka af sig
håren och sarga sig obarmhertigt med hwassa fiskben.
Könet är icke mindre raskt ell. snarare fanatiskt; man
ser hustrur och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:11:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/2/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free