Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Salamandern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
390
fägring, gjorde henne et besök, och satte hennes
tålamod på prof genom deras plumpheter. Men hennes
milda lynne förblef detsamma, och de blekwo så nöjde
dermed, at, sedan de gifwit sig tilkänna, lofwade de
at födas alla tre af henne, hwarföre hon förwandlades
til floden Gandika, der desse tre Gudar återfödas,
under form af S.
SALAMANDERN är et slags ödla, den de gamle antagit
såsom attribut för elden, emedan de trodde henne kunna
lefwa midti lågorna, dem hon utsläckte; andre genom
sin utomordentliga köld. Hos Egyptierne war hon en
hieroglyf af en menniska som förgås af köld.
SALAMANDRER, en af de fyra elementar-nationerne, som
Kabalisterne tro wistas i elden.
SALAMBO (Syr. M.), en Gudamagt dyrkad af Babylonierne,
Det tros wara blott et tilnamn gifwet åt Venus, såsom
den der upfyller själen med oro och ängslan. Hennes
högtid firades såsom en stor sorgefest.
SALAMINIUS, et Jupiters tilnamn, efter hans dyrkan på
ön Salamis.
SALAMINUS, en af de fem bröderne Dactyli.
SALAMIS, dotter as Asopus o. Methone, älskades af
Neptun, och fördes til en ö i Ægeiska hafwet, hwilken
fick hennes namn, och der hon födde sonen Cychreus.
SALAMÄNTTI, en stark utter, som as Finnarne beskrifwes
såsom en bra stark, frisk och förträfflig karl.
SALAVAT (Mah. M.) Detta ord nyttjas om den
trosbekännelse som Koran föreskrifwer, och som ingen
Mahometan får underlåta ell. försumma; det är en
föreskrift af högsta nödwändighet. Så ofta Muezims
sammankallat folket til bön, gör hwar Musulman til
moskén, och börjar sin gudstjenst med S. Den som
felade i en så helig skyldighet, skulle i Araf eller
skärselden undergå det straff som åtföljer en sådan
öfwerträdelse.
SALEH (Mah. M.), en patriark, son af Arphaxad, och
fader til Heber. Denne profet hade fått Guds
befallning at förkunna Hans ord ibland Themudkterne,
och begaf sig derföre til denna Arabiska stam at
fullgöra sitt updrag. De fingo knappt höra honom tala
om Guds enhet, förrän de af honom begärde et
underwerk, såsom bewis för sanningen af hwad han
predikade, och sade til honom en dag: “I morgon
infaller en af wåra stora högtider, då wi pryda wara
gudabilder, för at bära dem ut på landet; infinner då
ibland oss: ty sedan wi åkallat dem och wi af dem få
hwad wi begära, wilja wi alltid erkänna dem för wåra
gudar: men händer det twertom, och Ni åkallar den enda
Guden som Ni förkunnar, samt förmedelst Hans magt kan
göra någonting stort och utomordentligt, som wåre
gudar icke förmå, då wilje wi tro på Honom och på hwad
Ni sagt.” Profeten infann sig wid festen, och war
wittne eller kanske orsåk til afgudarnes oförmåga,
emedan de wero döfwe för alla folkets böner; och det
war då som Gionda-a-ben-A’mru, en af deras furstar,
sade til Saleh: “Om Ni will at wi skola tro på den Gud
Ni predikar, så laga at ur klippan der midtemot oss
framstår en kamelinna, af den och den storlek och
färg, som är drägtig och nära at framföda föl; ty om
Ni wisar oss detta underwerk, så swär jag i allt
folkets namn, at wi alle wilje antaga den religion Ni
bekänner, och alldeles öfwegifwa afguderiet.” Knappast
hade profeten hört detta, förrän han gjorde bön och
sina hwarf omkring klippan, hwilken derpå började
skälfwa och skrika som kameler; derefter öppnadede hon
sig, och kastade ur sitt sköte en kamelhona sådan man
hade begärt henne. Fursten, betagen af detta
underwerk, aflade genast sin trosbekännelse emellan
profetens händer; men han åtföljdes af ingen ibland
sitt folk, twertemot hwad han hade förmodat.
Emedlertid lät profeten folkets enwishet icke bekomma
sig, utan hoppades alltid at winna sin afsigt: derföre
befallte han dem, på Guds wägnar, at låta den
underbara kamelinnan i all frihet beta med sitt föl,
och gifwa dem watten ursina brunnar; samt hotade dem
slutligen, at om de icke wårdade sig om kreaturen, och
honan doge genom wårdslöshet ell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
