Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sibyllinske Böckerne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
422
trupper. Cicero, som war af Pompeji parti, insåg wäl
at oraklet war diktadt; men i stället för at
wederlägga det, sökte han at på et listigt sått afböja
det; han lär beställa Proconsuln i Afrika, at med en
krigshär rycka in i Egypten, och inkräkta det för
romersk räkning; sedan skänktes det åt Ptolemæus. – Då
Julius Cæsar war blifwen Dictator på lifstid, sökte
hans anhängare en förewändning at skaffa honom titel
af konung, och läto derföre ibland folket utsprida en
ny Sibyllas spådom, enligt hwilken Partherne endast
kunde underkufwas af en Romersk konung. Folket hade
redan beslutit at gifwa Cæsar denna titel, och Senaten
skulle utfärda Beslutet derom samma dag Dictatorn blef
mördad. – Pausanias anför en Sibyllas spådom om
Macedoniska riket, så lydande: “Macedonier, som
förhäfwen eder at lyda konungar, ättlingar af de
fordne fonungarne i Argos, weten, at twå Philipper
skola bereda all eder lycka och all eder olycka; den
förste skall gifwa herrskare åt stora stader och folk;
den andre, besegrad af folkslag ifrån wester- o.
österlanden, skall störta eder i ohjelpligt förderf,
och öfwerhölja eder med ewig wanära.” Också
inträffade, at sedan Macedoniska riket hunnit en hög
grad af ära Under Philippus, Alexanders fader, förföll
det under en annan Philippus, som blef lydkonung under
Romerne. Desse bodde wester om Macedonien, och
understöddes af Attalus, konung i Mysien, som låg i
öster. Sibyllorna lära äfwen hafwa förutsagt den stora
jordbäfning som förstörde ön Rhodus, ty Pausanias
säger i anledning häraf, at “Sibyllas spådom blef på
det nogaste upfylld.”
SIBYLLINSKE BÖCKERNE woro nio spådomsböcker, om
hwilkas upkomst ses under art. DEMOPHYLE. Wården om
dem öfwerlemnades åt twenne män under namn af Duumviri
sacris faciundis, som sedan blefwo tio (Decemviri),
och slutligen 15(Quindecimviri). Romarne höllo dessa
böcker i samma wördnad som sina orakler, så at inga
wigtiga saker företogos, hwarken i fred ell. krig,
förrän nämnde man, af Cicero kallade Sibyllinorum
interpretes eller Sibyllini Sacerdotes, hade först
rådfrågat dem, och deröfwer gjort sina uttydelser. De
rådfrågades äfwen när någon allmän landsplåga upkom i
Rom. Likwäl skulle Rådet hafwa gifwit befallning
dertil. I Roms år 670, då Capitolium brann, blefwo
desse böcker äfwen upbrande. De som sedan kallades
Sibyllinske, woro afskrifter, dels ifrån åtskilliga
städer i Italien, dests ifrån staden Erythræ i Asien,
dels ifrån andra orten – När Augustus blef, efter
Lepidi död, Pontifex Maximus, befallte han at alla
spådomsböcker som befunnos i enskiltes händer, skulle
upsnappas, antingen de woro på Grekiska eller Latinska
språket. På det sättet inkommo 2000 volumer, som alla
upbrändes, men de Sibyllinske blefwo efter behörig
granskning förskonte. Som det Sibyllinska exemplaret,
hwilket warit alltifrån Sullas tid, fans skadadt, lät
Augustus det omskrifwas af Quindecimvirerne,
förmodligen på linne, för at gifwa det et åldrigt
utseende. Detta exemplar lades i twenne förgylda lådor
under foten af Apollos bild, i templet på Palatinska
bergen. Desse böcker räddades med möda undan elswådan
som sedermera öfwergick samma tempel; men de upbrändes
sedan af Consulen Stilico, på kejsar Honorii
befallning, i Roms år 406 eller 407. I dessas ställe
hafwa sedermera andra funnits, bestående af åtta
böcker, som tros wara understuckne af Christne, för at
gifwa Christna läran et förswarswapen emot
hedningarne. De trycktes först år 1545. – Man kallade
Libri fulgurales, de böcker som lärde konsten at hemta
spådomar af dunder och blixt. Nymfen Bigois, hos
Toscanerne, hade särfattat en bok i denna konst,
hwilken förwarades i Apollos tempel. – Lintei woro
böcker ell. taflor öfwerdragna med lärft. I sådana
woro ej allenast Sibyllas spådomar, utan äfwen
kejsarens enskilta bref, förbundstraktatet och andra
publika saker. – Fatales, ödets böcker, i hwilka,
efter Etruriernes lära, menniskornas ålder o.
lifslängd woro beskrifne. De rådfrågades wid sjuk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
