Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Siphnos ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
429
SIPHNOS, en af cykladiska öarne. Då öboerne der hade
uptäckt en guldgrufwa, lät Apollo genom Pythia fordra
tionde delen af dem, och lofwade at göra grufwan
mycket gifwande. Folket lät derföre inrätta en
skattkammare i Delphiska templet, och förwarade der
den äskade tionden; men när de sedan af girighet
uphörde at erlägga denna skatt, straffades de på det
sattet, at hafwet bröt in i grufworna och gjorde dem
obrukbara.
SIPONTUM, en sjöstad i Apulien, anlagd af Diomedes
efter hans hemkomst från Trojanska kriget.
SIPPA, se ADONIS.
SIPPARA, Solens stad, en diktad stad. Se XISITHUS.
SIPUS, se SIPONTUM.
SIPYLEIA GENITRIX, Niobe, moder til Sipylus.
SIPYLEIA, Cybeles tilnamn efter staden Sipylus i
Mæonien, der hon hade et tempel och särskilt gudstjenst.
SIPYLI SAXUM, Niobe, Sipyli moder, förwandlad til
klippa.
SIPYLUS, den förste af Niobes söner, som stupade för
Apollos pilar.
SIR, en af Tschuwaschernes undergudar.
SIREDAU, Öfwerste-presten i Pegu. Se RHAHAANS.
SIRENERNE woro döttrar af floden Achelous o. Calliope
ell. Melpomene. Deras antal är wanligen tre, och deras
namn: Parthenope, Leukosia och Ligea; andre kalla dem
Aglaophe, Thelxiepida och Pisinoe; någre åter Molpe
ell. Molpadia, Aglaopheme och Thelxiope, hwilka namn
alla hafwa afseende på deras förkjusande röst och
behagliga talgåfwa. Hyginus berättar, at den tid
Proserpina bortröfwades, kommo S. til Apollos land,
d.ä. Cicilien, och at Ceres, til straff derföre at de
icke hade hjestot hennes dot-ten förwandlade dem til
fåglar. O-sidlus deremot säger at S., tröstlöse öftrer
PIaferafnas bortröfwande, bådo Gudarne gifwa dem
wingar, för at öfwer hela jorden upsöka prinsessan. De
bodde i branta klippor wid hafsstranderna, emellan ön
Capreæ och Italienska kusten. Oraklet hade spått S. at
de skulle lefwa så länge som de kunde gripa alla
förbifarande; men så snart en enda komme undan, skulle
de dö. Dessa förkjuserskor underläto också icke at
genom sin härliga röst qwarhålla alla som nalkades dem
och woro nog oförgiftige at afhöra deras sånger. De
förtjuste dem til den grad, at de icke allenast ej
mera tänkte på sitt fädernesland, utan blefwo likasom
förtrollade, glömde at äta o. dricka, samt dogo af
brist på föda. Marken rundtomkring war alldeles hwit
af de dödes ben. Emedlertid, när Argonauterne foro
förbi deras ö, bemödade S. sig fåfängt at locka dem.
Orpheus fattade sin lyra, och förkjuste dem sjelf til
den grad, at de blefwo stumma och kastade sina
instrumenter i hafwet. Ulysses, som skulle segla förbi
S., lät på Circes tillstyrkan med wax stoppa igen
öronen på alla sina kamrater, och til händer o. fötter
binda sig fast wid masten, på det, i fall han skulle
få lust at stanna för at höra och se de sköna S., hans
kamrater måtte ännu starkare surra fast honom, efter
hans egen befallning. Dessa försigtighetsmått hade sin
stora nytta; ty Ulysses blef så betagen af S:s
förkjusande toner och deras förledande löften at lära
honom åtskilliga wackra saker, at han gaf tecken åt
sitt sällskap at lossa hans band, hwilket de likwäl
woro nog kloke at icke göra. Då S. således icke kunde
förmå Ulysses at stanna, störtade de sig alla i
hafwet. – Enligt de gamles tanke hade S. qwinnohufwud
och kropp ända til medjan, och sedan fågelskapnad,
eller war hela kroppen af en fågel, med blott hufwud
af en qwinna; ty man finner dem föreställda på båda
sätten. I händerna hålla de musik-instrumenter; den
ena håller en lyra, den andra twenne flöjter, och dem
tredje en bokrulle, likasom för at sjunga. Någon gång
hålla de äfwen en spegel. En del af sednare tiders
författare hafwa påstått at S. hade fisk-skapnad ifrån
medjan och nedåt, och at det war om en Siren som
Horatius talar, när han omnämner en wacker qwinna med
fiskstjert; menin-gen af forntidens författare har
föreställt S. sådana. – Andre säga at S. woro
liderliga qwinnor, som bodde på kusten af Sicilien,
och förförde alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
