Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Själafesten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
433
för de sju planeternes skull. För at förmå Genierne at
nedstiga på jorden, upbygqdes 7 altaren och offrades 7
slagtoffer. Se NUMROR.
SJÄLAFESTEN (Jap. M.). I Japan firas själarnes fest
hwart år och påstår wanligen i twå dagar. Wid nattens
början illumineras alla hus likasom wid en allmän
förlustelse. Under detta sken går man ur staden och
besöker de aflidnes grafwar, samt bär lifsmedel åt
dem, emedan man tror at under denna fest återkommer
hwarje afliden til jorden, för at besöka sina
slägtingar o. wänner. Hwar Japanare umgås med den af
de döde som rörer dem närmast. Han säger dem några
artigheter öfwer deras återkomst til denna werlden,
och yttrar sin glädje öfwer at få återse dem. Efter
slutad måltid bjuder hwar och ell sina slägtingars
själar at promenera til staden. Man föreställer sig
bjudningen såsom antagen, och man går dit för at på et
wärdigt sätt emottaga dem. När allt är i ordning, tåga
Japanerne, med en brinnande fackla i handen, för andra
gången ut ur staden, och gå de aflidne til mötes,
hwilka anses redan hafwa begifwit sig på wägen; man
uplyser deras promenad och går med dem tilbaka til
staden, der ingenting underlåtes för at rikligen
undfägna dem. Så snart högtidligheterne äro förbi,
blifwa samma själar, nyss så artigt bemötte, med stora
stenar drifne ur staden, och man widtager alla möjliga
försigtighetsmått, at ingen enda af dem må stanna
qwar, hwilket Japanerne skulle anse för den största
olycka.
(Chin. M.). Tonquinerne af de lärdes sekt fira äfwen
en religiös fest för deras själar, hwilka dött af
hunger. De första dagarne i weckan, bjuda de dem
kokade risgryn, som de tiggt ihop i staden. Ändamålet
med denna dyrkan är at förmedelst dessa andar erhålla
et fint och genomträngande förstånd; en widskepelse
som tyckes hafwa sin goda grund, emedan en som lefwer
måttligt tänker mycket redigare, än den som låter
bordets nöjen förwirra hjernan.
(Ind. M.). Inwånarne på Moluckiska öarne tro at
själarne, under de första daqarne efter skilsmessan
ifrån kroppen, komma ofta tilbaka för at besöka det
hus de bebott här i werlden; icke af tycke för deras
fordna hemwist, utan för at tilfredsställa deras
illwilja, och isynn. skada små barn, dem de isynn.
wilja komma åt. De utforska noga om deras föräldrar
ännu tänka på dem; och så snart de märka sig wara
glömde, hämnas de på et grymt sätt. Denna fördom gör
at de döde några dagar behandlas med samma
upmärksamhet som wore de ännu lefwande. Man bäddar
deras säng, bjuder dem at äta och dricka, och går så
långt i artighet at til och med et ljus sättes bredwid
dem at lysa sig med. – I konungariket Laos, som ligger
på halfön på andra sidan om Ganges, påstå någre, at
tilintetgörelsen är de onda själarnes straff, och at
de godes själar blifwa omklädde med en fin och lysande
kropp, hwars glans liknar solens. I detta tilstand
bebo de dem högsta af alla himlar, och njuta der alla
uptänkliga nöjen. Så snart de blifwit mätte härpå,
kunna de återga i sina kroppar, och komma tilbaka på
jorden, der de i öfwerflöd njuta allt godt, och
uphöjas stundom til konungslig wärdighet. Andre tro,
at själarne, efter skilsmessan ifrån kroppen wälja sig
en fristad på något ställe i huset. I följd häraf wisa
arfwingarne dem en utmärkt heder, och offra åt dem
åtskilliga maträtter. Om de sjukna, tilskrifwa de sin
sjukdom själarnes missnöje at icke hafwa blifwit nog
wörlnadssullt bemötte. De tilställa då för dem et
prägtigt gästabud, med musik, och högtidligheten
räcker til dess den sjuke antingen blifwit död, eller
tilfrisknat. De som följa denna tanke, tro hwarken
straff ell. belöning, och öfwerlemna sig utan
förebråelser åt de största utswäfningar. – Inwånarne
på ön Ceylon tro at de ondes själar få en ännu högre
grad af elakhet, på samma sätt som de godes winna en
ännu högre grad af godhet. De medgifwa straff och
belöningar efter grader. Flere tro at de själar som
utmärkt sig genom en synnerlig helighet, uphöjas til
rang af gudar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
