Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Själafesten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
434
(Afr. M.) I Konungariket Loango tror kungliga
familjen, at det finnes et bestämdt antal själar, som
aldrig gå utur slägten, och at de aflidnes själar
flytta in i barnen som födas. Andre anse dessa själar
såsom husgudar och skyddsandar. De wisa dem samma
dyrkan som demonerne, ställd dem i fina rum, i en
liten niche, och offra åt dem dagligen förstlingen af
maten på deras bord.
(Amer. M.) Hos Huronerne firas en fest, som synes wara
den mest högtidliga af deras religiösa ceremonier. På
utsatt dag begifwer hwar by sig i ordning til
begrafningsplatsen; liken blottas, åskådarne betragta
dem under djup tystnad, men uphäfwa genast derpå et
jemmerligt skri, som räcker så länge de orka. Derefter
är hwar och en sysslosatt at samla benen och at skilja
köttet derifrån, hwilket kastas i elden. När de komma
hem, hålles en allmän sammankomst på en stor slätt der
benraglen äro uphängda. Der börja de åter at skrika o.
tjuta: hwar och en uttrycker sin saknad öf-wer en
slägting, en wän, en maka, under tecken af den
lifligaste sorg. Slutligen gräfwes midtpå fältet en
stor grop, omgifwen af en amphitheater. Deröfwer
upreses en ställning med twerlekter, hwarpå de
aflidnes ben läggas til allmänt åskådande. Allt efter
som benen anlända, läggas de på jorden tillika med
skänker, och de utbredas på platsen likasom
krukmakare-waror på en marknad. Det är icke sällsynt
at se ända til 1200 paket både af presenter och ben.
Gropen är beklädd m. pelswerk, och skänkerne nedsättas
der särskilt. Liken betäckas med helt nya skinn,
hwarpå lägges bark samt derofwanpå wed, stenar och
jord. Hwar familj är placerad på ställningen omkring
grafwen, dit man nedstiger för at taga några näfwar
sand, dem man förwarar såsom en dyrbar skatt. Derefter
går hela församlingen sin wäg; men i flera dagars tid
komma qwinnorna at på grafwen utgjuta sagamite, et
slags gröt som wildarne äta.
(Rabb.M.) Rabbinerne påstå, at själarne under sömnen
lemna kroppen, och at demonerne begagna denna frånwara
för at gå in i kroppen och orena den; det är derföre
de hwar morgon twätta sig med mycken omsorg, och
uprepa följande bön: “Låfwad ware Du, Herre, at Du
återgifwer själarne åt deras döda kroppar.”
SJÄLARNESFÖRUTVARELSE (Rabb. Myth.) är en allmänt
antagen tanke ibland Judiska lärare. De påstå at alla
själar danades och skapades rena genast på första
skapelsedagen, och at de alla woro i trädgården Eden.
Det war med dem Gud talade på han sade: “Låtom oss
göra menniskan.” Han förenar dem med kroppar, i den
mån någon sådan danas. Denna tanke stöda de på hwad
Gud säger hos Esaia: “Jag har gjort själar,” et bewjs
at arbetet längesedan warit fullbordadt. Dessa själar
njuta en stor sällhet i himmelen, under det de wänta
på föreningen med sina kroppar. De kunna emedlertid
samla sig förtjenster; och detta är en af orsakerna
til den stora olikhet som råder i ägtenskapen, af
hwilka några ärolyckljga, andra olyckliga, emedan Gub
förskickar själarne allt efter deras förtjenst. De
hafwa blifwit skapade dubbla, på det den ena skulle
wara för mannen och den andra för qwinnan. Då dessa
för hwarandra skapade själar finna sig förenade på
jorden, äro deras willkor ofelbart lyckliga och deras
ägtenstap lugnt och fredsamt; men för at straffa de
själar som icke swarat emot deras höga ursprung,
åtskiljer Gud dem som warit skapade för hwarandra, och
då kunna de aldrig trifwas tilhopa.
SJÄLAVANDRINGEN, en själs flyttning ur en kropp i en
annan. Pythagoras lärde S. i Grekland och Italien,
omkring den 63 Olympiaden; men han synes hafwa hemtat
den hos de Egyptiske presterne, hwilka lärde at efter
döden gick själen öfwer småningom i kropparne af djur
som tilhörde jorden, wattnet eller luften, et omlopp
som hon fulländade på 3000 år, hwarefter hon kom
tilbaka för at uplifwa menniskokroppen. Härigenom
förklarade de den ofantliga ojemnheten i menniskornas
willkor. Olyckan är en försoning för de brott man
begått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
