Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Smittan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
447
gåfwo sig ifrån Kreta för at söka sin lycka, fingo af
oraklet befallning at stadna der inwånarne kommo för
at taga emot dem. Som de måste tilbringa natten på
hafsstranden i Mindre Asien, kom en otalig skara
råttor om natten och upåto deras gördlar och
ladersköldar. Morgonen derpå trodde de sig finna
oraklet upfyldt, slogo ner sina bopålar på samma
ställe, anlade en stad som de kallade Sminthia,
upbyggde et tempel åt Apollo under namn af Smintheus,
och ansågo för heliga alla råttor som funnos i
templets grannskap.
SMITTAN (Sinneb. l.) föreställes under bild af en
blek, utmerglad qwinna, bekäckt af smutsiga och
sönderrifna kläder. Hon håller en walnötsgren i handen
och står på en basilisk. En döende yngling ligger wid
hennes fötter, och de tjocka dunster som omgifwa
henne, utmärka at luften är förpestad.
SMYRNA, 1. – oftare kallad Myrrha, dotter af Cinyras
och Cenchreis, ell. af Thias och Orithyia. Venus, som
hon hade förolämpat, straffade henne dermed at hon
ingaf henne en blodskändande passion, hwaraf Adonis
blef en frukt. 2. – En Amazon som gaf sitt namn åt
staden Smyrna. 3. – En stad i Jonien, upbyggd af
Tantalus.
SMÄDELSEN. Athenarne hade gjort en Gudomlighet deraf.
Apelles, som blifwit illa berygtad wid Egyptiska
konungen Ptolemæi hof, uplyste fursten genom den
wackraste allegori som ännu framkommit ur någon
målares pensel eller en skalds penna. Lätttron, med
Midas’ långa öron, sitter på thronen; Okunnigheten o.
Misstankan omgifwa henne. Lätttron räcker handen åt
S., som närmar sig til henne med lagande ansigte.
Denna hufwudfigur intager det medlersta af taflan; hon
skakar en fackla med ena handen och med den andra
drager hon Oskulden wid håret. Denna sista föreställes
under skapnad af et ungt och wackert barn, som lyster
händerna upåt himmelen, och tager honom til wittne
öfwer den orättwisa och behandling hon lider. Framför
S. går Afunden, med likfärgad by och glosögd, åtföljd
af Bedrägeriet och Listen, hwars biträde S. lånar. för
at dölja sin wanskaplighet. På något afstånd ser man
Ångern, under skepnad af en sorgklädd qwinna: hennes
kläder äro sönderrifna; hon är förtwiflad, och wänder
sina tårdränkta ögon åt Sanningen, som synes ännu
längre bort och som med längsamma steg följer efter
Smädelsen. – Rafael har componerat sin tafla öfwer
Smädelsen, efter Luciani beskrifning öfwer denna
Apelles’ tafla. – Rubens har målat S. i Luxembourgska
palatset, under skapnad af en Satyr, som räcker ut
tungan. – Nutidens artister föreställa S. såsom en
Qwalmö ell. Furie, med wild blick, gnistrande ögon, en
brinnande fackla i ena handen, och med den andra
släpar Oskulden wid håret, under bild af et barn som
sträcker händerna emot himmelen, likasom för at taga
honom til wittne.
SMÖRJELSEN. Phænicier och andra forntidens folk
plägade med olja smörja råstenar, äfwensom stenar
upreste wid ingången til någon helig lund, eller annat
ställe, bestämdt för gudstjenst.
SNABBHETEN (Sinneb. l.) Enligt Ripa är det en qwinna
som håller i en åskwigg eller ljungeld; wid sidorna
eller på hufwudet ses en sparfhök, och en delfin wid
fötterna. På den sednare har Cochin tillagt små
tvingar; och figuren springer öfwer ax utan at böja
denn.
SNIGELN war en symbol af wällust och kättja, emedan
den är twekönad. Se LÄTTJAN.
SNILLET (Sinneb. l.) Gravelot bar gifwit det wingar,
och en låga på hufwudet. Wid fötterna ligga böcker,
för at utmärka huru det icke går säkert utan biträde
af kunskaper. Dertil har han förenat attributer af
wetenskaper och konster; en örn wid fötterna häntyder
på dessa metaforiska uttryck: örnblick, han är en örn,
o.s.w. Åtskilliga kransar omkring en pelare, beteckna
at äran är snillets belöning; och den stråle som
faller öfwer figuren, tilkännagifwer, at S. icke
förwärfwas, utan är en skänk af naturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
