Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sofi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
449
wändigt bör twätta händerna sedan man ätit: man är
öfwertygad säger han, at i det salt man äter, finnes
en del af Sodoms salt och swafwel; man bör derföre
frugta att något deraf fastnar wid händerna, och om
man sedan gnider sig i ögonen, blir man blind.
SOFI, en man klädd i ylle (Mah. M.) en särskilt
musulmanisk munkorden, hwars yrke är at föra en mera
ordentlig och indragen lefnad än dervischerne i
allmänhet.
SOFTAS (Mah. M.), et slags lönte turkiske dervischer,
hwilkas syssla är at wid slutet af hwar namas eller
dagsbön, läsa et slags själamessa wid sultanernes
grafwar, som anslagit fonder för deras underhåll.
SOHAM (Pers. M.), et förskräckligt djur, som
Sam-Neriman, son af Caberman-Catel, kufwade och sedan
nyttjade såsom krigshäst i alla sina krig emot
jättarne. Detta djur, med hästhufwud och en drakes
kropp, och hwars färg liknade glödande jern, höll 8
fot i längd och hade 4 ögon.
SOINI eller SOLE, (Finn. M.) en as Kalewas söner, war
en stor skalk och en Ulspegel så länge han lefde. Då
han war tre nätter gammal sparkade han sönder lindan,
hwaraf man spådde at han skulle bli en dugtig busse;
han såldes derföre til smeden Köyrötyinen i Karelen,
der han gjorde flera puts: först blef han amma, men
påtade ögonen ur barnet, matade det, men blef alltid
sjelf först mätt, dödade det sedan och brände’ up
waggan. Sedan befallte husbonden honom at stänga
gärdesgård: då uppryckte han tallar til gärdsel, och
granar till störar, samt nyttjade ormar til widjor.
Sedan skulle han walla boskap: då bakade matmodern åt
honom en kaka med sten uti, hwarpå han skar sin knif
förderfwad: häröfwer blef han så förbittrad, att han
sammankallade björnar och wargar at rifwa och upäta
hela boskapshjorden. Af kornas ben och oxarnes horn
gjorde han lurar i hwilka han blåste och dref den nya
hjorden, björnarne och wargarne, hem til gården,
klafwade dem sjelf, och slutligen retade björnen at
rifwa matmoderns lår.
SOKRATES, en rygtbar filosof i Athen. För at försona
hans död, upreste de åt honom en kopparstod,
förfärdigad af Lysippus, och inwigde åt honom et
kapell såsom åt en halfgud.
SOL och MÅNE (Nord. M.) I Grimnismal säges, at Asarne
satte den skinande skölden Swalin för Solen, samt at
haf och jord skulle förbrännas, om dem föllo bort.
Häraf slutas med fog, at detta ljus ej ansågs skapade
af Asarne, emedan det då skulle passat til det öfriga.
Allting blir deremot öfwerensstämmande, när Solen
tillägges en annan och äldre upprinnelse; ty då den
war bestämd för werlden, som hade blifwit danad, om
Asarne uppfyllt sin bestämmelse, är det icke
underligt, at dess oförswagade strålar skulle antändt
den plägowerld, som byggdes af Ymers kropp. Således
inses också, hwarföre en tredubbel winter, utan någon
sommar emellan, skulle föregå Ragnarök, ty när Solen
wid tidens slut war tryckt tilbaka, då blef på himmeln
endast den skinande skölden och stjernorna, som icke
kunde wärma. Swag blef lysningen, och denna tidpunkt
fick derföre Skymningens namn. – Äfwen inses, at Wola
talar sanning, då hon säger, at af Surturs lågande
swärd skiner Här-Gudars sol. – I Wastrudnismal säges,
at Fenris slukar Solen, men at hon först föder en
dotter, som skall lysa efter Ragnarök. Detta är en
sednare dikt, men äfwen den wisar på en Solfader högre
än Asarne, ty då de sjelfwe gå under, kunna de ju icke
bewara Soldottern. I samma Dikt säges, at Solens och
Månens fader är Mundilfare, (Mundilföre, hwad detta
namn egentligen skall betyda, kan ej sägas;
gissningswis: Resans Styrare eller Afmätare).
Prosaiska Eddan berättar följande: Mundilfare hade
twenne barn, som woro så sköna, att han kallade sin
son Måne, och sin dotter, som han gifte med en man
Glanur, kallade han Sol. Öfwer denna stolthet
wredgades Gudarne, borttogo begge sysko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
