Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Solen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
451
de S. och swuro wid dess namn en obrottslig
ordhållighet. Men under förklaran at man bör tilbedja
S., såsom den förste bland Gudarna, emedan det är i
kraft af dess ljus som man kan dyrka de öfriga. – S.
war den förnämsta Gudamagten hos Rhodierne, och åt
denna himlakropp hade de helgat den rygtbara kolossen.
Kejsar Heliogabalus yfdes öfwer at hafwa warit Solens
prest i Syrien, och helgade åt honom et prägtigt
tempel i Rom. På en af denna kejsares medaljer finner
man S. krönt med strålar, och denna öfwerskrift:
Sancto Deo Soli, åt den heliga Guden Solen. På en
annan medalj läses: Invicto Soli, at den oöfwerwunna
Solen. Om inwånarne i Hieropolis forbjödo at upreså
stoder åt S., så war det för dess tydliga synlighests
skull; och kanske är det at samma skäl som S. i Emesa
föreställdes under bild af et berg. Massageterne,
enligt Herodotus, och de gamle Germanerne, enligt
Julius Cæsar, tilbåda Solen i synnerhet, och offrade
åt honom hästar, för at genom detta djurets snabbhet
utmärka hastigheten af Solens lopp. På et berg bredwid
Korinth woro, enligt Pausanias, flera altaren helgade
åt Solen. Træzenierne inwigde et altare åt Solen
Befriaren, sedan de blifwit frie från deras frugtan at
blifwa Persernes trälar. – Hos Egyptierne war S. en
bild af Gudomligheten. De tillade honom flera
attributer, för at utmärka Försynens åtskilliga
fullkomligheter. Således för at låta förstå at
Försynen gifwew menniskor och djur i ymnighet deras
uppehälle, omgafs Solens symboliska cirkel med de
fruktbaraste örter; twenne eldsflammor uttryckte at
det Högsta Wäsendet är lifwets ursprung; och twå ormar
helsans bewarare. – S. hade ock sina bilder och
förställningar. Han utmärktes genom en man som höll en
spira eller en piska; äfwen genom et öga. – På
nutidens taflor föreställes S. såsom en yngling med
gull-gult strålkrönt hår, och åkande utåt Djurkretsen
i en wagn dragen af 4 hwita hästar. Han har ofta en
piska i handen, för at utmärka dess hastisga lopp. –
Då man welat poetiskt uttrycka S:s upgång, har man
föreställt den, ljushåriga Phæbus, som skinande och
strålande upstiger ur hafs-gudinnan Tethys’ säng.
Likaså har S:s nedgång blifwit uttryckt genom Apollo,
som hwilar sig i samma gudinnas famn. – Man har utfört
dessa tankar i twenne stora taflor, ämnade at
utarbetas på Gobelins-Fabriken med en underbar rikedom
i composition. – På den första taflan, som föreställer
S:s upgång, lemnar Apollo, strålande af et gudomligt
sken, den älskade Tethys’ famn. Aurota tågar framför
honom: tusen små Kärleksgudar utströ näftals med
blomster under henne, och förkunna för werlden den
wälgörande Gudens ankomst; men den halfdager som
omgifwer honom, bebådar honom ännu bättre, och låter
en fullkomlig dag följa på den swaga dagen som följer
Cephali ömma älskarinna. Hela naturen tyckes få et
nytt lif wid hennes närwaro. Himmelen öfwerdrages af
en liflig blånad; de azurfärgade wägorna komma i
rörelse, och bjuda en skara af Amoriner at leka
omkring Tritonen och Nereiden. Man ser dessa hafwets
gudamagter äflas at betjena sin drottnings älskare; en
fäster på honom hans halfstöflar, en annan bjuder
honom lyran. En flygande Kärleksgud håller Ambrosia på
hans händer, under det at Dagens första Timme anmäler
at wagnen är förspänd. Hans hästar, sådane Ovidius
beskrifwer dem, andas idel eld och otålighet. Apollo
är lätt igenkänd på sin gudomliga wäxt, hans upsyn
full af snille och behag, hans sköna ögon strålande af
den ljufwaste eld, och den ungdomliga glans som är
spridd öfwer hela hans wäsende. – Lyran, wanligen en
Apollos tillhörighet i egenskap af Skaldekonstens Gud,
är här en symbol af den harmoni som råder i himmelen,
och passar förträffligt i ljusgudens händer. – På den
andra täflan begynna S:s hästar redan att gå ned i
hafwet. Guden stiger ur sin wagn, som emottages af
Dagens sista Timme, och skyndar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
