- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Sednare delen /
463

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sprickan i Månen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

463


nigt fält, och fordrade der af honom såsom prof af
hans sändning, at han skulle klyfwa månen midt i tu.
Alle inwånare i Mekka och trakten deromkring hade
infunnit sig. Mahomet sträckte sin hand upat himmelen,
uphöjde sin röst, hwilken Gud så förstärkte, at den
hördes ifrån Mekka och alla nejder deromkring, samt
tilsade månen at komma och werkställa de under honom
blifwit tillåtet at göra på henne. Den lydiga stjernan
hoppade genast ifrån himmelen ner på spetsen af Kaaba,
och gjorde der sju så tydliga kringswängningar, at
Araberne ganska lätt kunde räkna den ena efter den
andra; derefter kastade hon sig ned för Kaaba, wände
sig til Profeten och gjorde en djup bugning för honom.
Under det at han war sittande, stod hon framfor honom,
swängde sig som et flammande swärd, och gjorde honom
en prydlig och blomsterrik helsning, som tydligen
hördes på et ansenligt afstånd; derpå gick hon in i
hans högra rockärm, och ut genom den wenstra, samt
åter så genom denne och ut genom den högra. Derefter
smög hon sig in wid kragen och nedsteg ända til nedra
fallen, hwarifrån hon åter framkom til åskådarnes
största förwåning; ty Gud hade den dagen gjort månen
betydligt mindre. Strax derefter sprack hon i twå lika
stora delar. Ena halfwan flög åt öster och dem andra
åt wester. Så gick hon åter up til himmelen, med den
ena delen hängande i öster och dem andra i wester, til
dess båda halfworna närmade sig och åter fogade sig
tilsamman; så at månen, som åter blifwit en rund
kropp, återtog sitt wanliga lopp och å nyo syntes lika
skinande som tilförene.

SPUMIGENA, et tilnamn för Venus.

SPÅDOM 1. – (Augurium). En god föreställes under
bilden af en wig och rask yngling, klädd i en grön
tunica, hoppets symbol, med en hwit slöja på hufwudet
och deröfwer en stjerna. I högra handen håller han en
spåmansstaf (Lituus) och med den wenstra smeker han en
swan, fågel som war helgad åt Venus och hos de gamla
af ond betydelse. 2. – EN OND SPÅDOM ELLER FÖREBUD
(Sinnebl.) föreställes såsom en man med sträng upsyn
och olycksbådande blick. Hans tunica är black; i
händerna håller han spåmansstafwen och en wessla, samt
betragtar en kråka som flyger i luften til wenster om
honom. 3. – VÄLFÄRDS-SPÅDOM (Augurium salutis). Denna
war, enligt Dion Cassius, et slags spådom, hwarigemom
Romarne påstodo at de gjorde sig försäkrade, om
Gudomligheten fann godt at de anhöllo om nationens
lycka och wälfärd, emedan de icke ansågo sig tillåtet
at begära dem, så framt himmelen icke berättigade denn
dertil. Den förste öfwerhettpersonen i Rom rådfrågade
Auspicerne i detta afseende, och den dagen då han
sysslosatte sig med denna religiösa handling, skulle
wara utmärkt af en fullkomlig fred, då hwarken några
trupper skulle gå ut i kriget, någon fiendtlig armé
ligga i fält, eller några förberedelser eller försök
ske til drabbning. Denna ceremoni, som borde uprepas
hwart år, hölls sista gången då Cicero war Consul
efter Mithridatiska kriget, som lyckligen slutades af
Pompeius. Efter den tiden tilläto de utländska och
inhemska krigen icke at det fans en enda dag då man
kunde företaga wälfärdsspådomar, ända til dess under
Caesar Octaviani femte Consulat, Senaten utgaf et
beslut, hwari den befallde at denna ceremoni skulle
åter förnyas.

SPÅDOMSKONSTEN (Divinatio). Den bestod i konsten at
genom widskepliga medel lära känna framtiden.
Menniskan alltid orolig öfwer det tilkommande, åtnöjde
sig icke med at utforska det i oraklerna och
Sibyllornas förutsägelser; hon företog sig at uptäcka
det på tusen andra sätt, och upfann flera slag af S.,
för hwilka hon äfwen upsatte maximer och reglor,
likasom skulle så futtiga kunskaper kunna underkastas
sådana. – Denna wetenskap, lika gammal med afguderiet,
utgjorde en betydlig del af den hedniska gudaläran;
den war til och med gynnad af lagarna, i synn. hos
Romarne. Cicero, i sin afhandling om S., undersöker
först om det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:11:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/2/0469.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free