Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Spådomskonsten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
464
är sant at den är möjlig, och säger at filosoferne
hyste tre särskilta meningar i det ämnet. Någre trodde
at så snart man medgaf Gudar finnas, måste man
nödwändigt medgifwa en spådomskonst; andre påstodo at
det wäl kunde finnas Gudar, utan at ändock en S. borde
kunna äga rum; och de sista woro af dem tanken at det
wäl kunde gifwas S. om också inga Gudar funnos. – I
den Hel. Skrift omtalas 9 slag af S. Det första skedde
genom betragtande af stjernorna, planeterna och
skyarna; det är den egentliga astrologien, som Mose
kallar Meonea. Det andra utmärkes i Skriften genom
ordet Menachesch, som Vulgata och de fleste
Bibeltolkare öfwersatt med spådom (angurium). Det
3:dje kallas Mekascheph, som de LXX och Vulgata
öfwersätta med förtrollning, eller dolda och skadliga
funder. Det 4:de är Ithoberon, kjusare, trollmän. Det
5:te bestod i at spörja Pythoniske andar. Det 6:te,
som Mose kallar Indeoni, war egentligen trolldom och
magi. Det 7:de werkställdes genom de dödes
framkallande och tillfrågande, och war saledes
swartkonst. Det 8:de war rhabdomanti, ell. spådorn med
slagruta, stafwar, o.d. hwarom Oseas talar: dit kan
äfwen räknas Belomantien, eller konsten at spå medelst
pilar, som Ezechiel omnämner. Den 9:de och sista war
Hepatoskopien, eller spådom i anledning af lefwern hos
offerdjuren. Samma heliga bok omtalar äfwen sådana som
spå i händerna, uttyda drömmar, spådomar medelst
watten, eld, luft, fåglars flygt och sång, åska,
ljungeld och i allmänhet alla lufttecken, medelst
jord, punkter, linier och ormar. Judarne hade blifwit
smittade af denna olikartade widskepelse uti Egypten,
hwarifrån den spridt sig til Grekerne, som slutligen
öfwerfört den til Romarne. – Desse sednare skilde S. i
konstig och naturlig, och kallade konstig S. et
förebud eller en ingifwelse grundad på utwertes
tecken, förbundna med tilkommande händelser; och
naturlig S. den som förutsade saker genom en rent af
inre rökelse och en andans ingifwelse, oberoende af
något yttre tecken. – Denna sednare underafdelades i
medfödd och ingifwen. Den medfödda grundade sig på den
antagna satsen, at själen, inskränkt inom sig sjelf,
och befallande öfwer åtskilliga af kroppens organer,
utan at wara der närwarande genom sin utsträckning,
hade wäsendtligen orediga begrepp om det tilkommande,
hwarom man kan sätt öfwertyga sig, såde de, genom
drömmar och hänryckningar, genom hwad som händer några
sjuke wid dödens annalkande, och de flesta menniskor
när de hotas af någon nära förestående fara. – Den
ingifna S. grundade sig på den förslagsmeningen, at
själen, lik en spegel, blef genom et från Gud eller
andar återkastadt ljus uplyst om de händelser som
rörde henne mycket nära. – Den konstiga S. delades
äfwen i twenne slag: den ena som grundar sig på rön
och erfarenhet, hemtad af naturliga orsaker, och
sådane som de förutsägelser astronomerne göra i
anledning af förmörkelser o.d.; eller de domar läkare
fälla öfwer sjukdomars slut, ell. de gissningar
politici göra öfwer staters hwälfningar; den andra,
chimerik, öfwerdrifwen och bestående i nyckfulla bruk,
grundade på falska omdömen och som wunnit förtroende
genom widskepelsen. – Denna sednare gren anwände
dertil jord, watten, lust, eller fåglar, djurens
inelfwor, drömmar, anletsdrag, linjerna i händerna,
händelsewis hopförda punkter, namn, rörelserna af en
ring, et såll och några författares arbeten; hwaraf
upkommo de lottkastningar, som kallades Prænestinæ,
Virgilianæ, Homerice. – Hos Slawerne fans twenne slag
af S. Det första werkställdes på följande sått: man
kastade up i luften trätrissor kallade krujki, som
woro hwita på ena sidan och swarta på den andra. Då
hwita sidan låg upåt, war det af god betydelse, men
twertom när det war den swarta. Då den ena wisade en
hwit och den andra en swart sida, war framgången
medelmåttig. Den andra S. skedde förmedelst hästen
Svetovid; den tredje hemtades af fåglarnas flygt; den
4:de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
