- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Sednare delen /
466

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Spöken ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

466


det är Marsilius Ficini uppenbarelse för sin wän
Michael Mercator. De hade kommit öfwerens, at den som
först doge, skulle komma tilbaka för at uplysa den
andra om sanna förhållandet med det andra lifwet.
Någon tid derefter, då Mercator satt för sig sjelf och
funderade, fick han hastigt höra en röst som kallade
honom; det war hans wän Fisinus, som han såg rida på
en hwit häst, men som förstvann i samma stund han
ropade sin wän wid namn. – Den andra meningen om S:s
wäsende är deras, som tro dem icke wara gengångande
själar, utan en tredjedel af det som utgör menniskan;
det är en Theophrasti tanke och alla deras som tro at
menniskan består af tre delar, neml. själ, kropp och
ande. Enligt deras mening, återkommer enhwar af dessa
delar efter döden til det ställe der den utgått;
själen som kommer ifrån Gud, återwänder til Gud;
kroppen, som är sammansatt af twå lägre elementer,
jorden och wattnet, återgår til jorden, och anden som
är tagen af de twå högre elementerne, luften och
elden, wänder tilbaka til luften, der han med tiden
uplöses likasom kroppen. Det är denne ande, och ej den
andre, som wisar sig. Theophrastus tillägger, at han
wanligen wisar sig på de ställen och ibland de ting,
som warit mest omtyckta af den person han lifwat,
emedan han deraf fått ganska djupa intryck, dem han
ännu behåller. – Tredje meningen är deras som
tilskrifwa elementar-andarna dessa uppenbarelser: de
af denna tanke tro at hwart element är upfyldt af et
wisst antal andar; at stjernorna äro hemwist för
Salamandrer, luften för Sylfer, wattnet för Nymfer och
Undiner, samt jorden för Dwergar. – Fjerde meningen
anser för S. ångorna från de förmultnande kropparna.
Anhängarne af denna förslagsmening tro at dessa ångor,
förtjockade genom nattluften, kunna föreställa en
afliden menniskas bild. Denna filosofi är icke ny: man
finner spår dertil hos de gamle, och isynn. i Tronden
as Seneca. – Enligt femte meningen äro S. slutligen
djefwulens konster. De som äro af denna tanke, antaga
uppenbarelsens sanning såsom et historiskt factum,
hwarpå man ej bör kunna twifla; men tro at det är et
werk af djefwulen, som skapar sig en kropp af lust och
nyttjar den til olika afsigter, samt anse detta för
det mest tjenliga och minst brydsamma sätt at förklara
dylika syner.

SSOFARINO-KAGAMI, kunskapens spegel (Jap. M.), en
spegel som hänger midt framför helwetesdomaren, och
der alla de förkastades brott ses i all deras
ryslighet. Se JEMMA.

STABILINUS, densamme som Statanus.

STABILITOR, stödaren, ett af Jupiters tilnamn.

STAFHÖGTIDEN. Den firades i Egypten under
höstdagjemningen, då man slogs med et slags stänger
eller stafwar.

STANDAR. Grekerne woro de förste som hade någorlunda
ordentliga militäriska fanor o.d. Athenarnes woro
wanligen Minerva, uglan och oljoträdet; Korinthierne
hade en Pegasus eller wingad häst. På Egyptiernes
standar sågs et oxhutwud, och på Assyriernes en dufwa;
Germanerne nyttjade lejonet, ormen och grodan. Som
alla dessa figurer af djur woro symboler af dyrkan hos
de olika folkslagen, som buro dem i armerna, är det
icke underligt om hwar nation hyste en helig wördnad
för sina fanor. Alla hos Romarne, och i synn. örnen,
woro heliga för dem, och de dyrkades nästan lika
mycket som Gudarne sjelfwe. I lägret war et särskilt
tält der fanorna eller standaren förwarades såsom i et
tempel; och detta tält war derigenom en helig fristad
för allt som der nedsattes.

STAPHYLE, en nymf i hwilkm Bacchus blef förälskad;
sedan hon swarat til hans ömma låga, förwandlade han
henne til en drufklase.

STAPHYLITES, et tilnamn för Bacchus.

STAPHYLUS, 1. – fader til Anius war en af
Argonauterne. Enligt några författare war han son af
Theseus och Ariadne, och enligt andra af Bacchus och
Erigone, som guden förförde under skapnad af en drufwa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:11:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/2/0472.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free