Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Talapoiner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
498
ta, är säker på at bli rik. Det är
öswerswämningstiden som Européerne kallat
T:s fastlag. Deras fasta består i at
ingenting äta efter middagen annat än betel,
som de få tugga; men denna återhållsamhet
bör wara så mycket mindre påkostande, som de
wid andra tider endast äta frukt om aftonen.
Indianerne äro af naturen så måttlige, at de
kunna uthärda en lång fasta med tilhjestp af
litet likör, hwari de blanda pulvret af
något bäskt trä. – Efter risskörden
tilbringa T. nätterna i sex weckors tid med
at waka midtpå fältet, i små kojor som fins
emellan utgöra en ordentlig fyrkant.
Superiorns koja står midtuti och är högre än
de öfriga. Om dagen besöka de templen och
sofwa i sina celler. Ingen resande har ännu
förklarat orsaken til detta bruk, eller hwad
radbanden med de 108 kulorna betyda, efter
hwilka de uprepa sina böner på baliska
språket. Under deras nattwakor göra de icke
up eld för at afhålla rofdjuren, ehuru
Siameserne aldrig resa utan detta
försigtighesomått; också anser folket för et
underwerk at T. icke bli upätne. –
Skogsmunkarne lefwa i samma säkerhet. De
hafwa hwarken kloster eller tempel, och
folket tror at tigrar, elefanter och
noshörningar, långtifrån at anfalla eller
skada dem, slicka deras händer och fötter
när de finna dem sofwande. Om man träffar
lemningar efter någon upäten menniska, kan
man aldrig få i sin öfwertygelse at det är
en T.: och om man trodde det, har han
nodwändigt warit en elak menniska, ty
willdjuren bära aktning för de goda. – T. gå
med bart hufwud och barfota, likasom det
öfriga folket. Deras drägt består i et
stycke bomullstyg som de slå omkring
höfterne och låren, likasom lekmännen, men
dem är gul, med fyra andra lappar som
utmärka deras yrken. De äro förbjudne at
nyttja skjortor af musselin, samt lifstycken
eller westar. När de äro stadde på tiggeri,
medföra de et jernbäcken at emottaga
gåfworna, men bära det i en tygpåse som
hänger på wenstra sidan, wid båda ändarna af
et snöre somm hänger öfwer högra axeln. – De
raka skägget hufwudet och ögonbrynen.
Superiorerne måste raka sig sjelfwa emedan
man ej kan widröra deras hufwud, utan at
fela i wördnad emot dem. Af samma skäl få
unge T. icke raka de gamle, men desse raka
de unge och hwarandra inbördes. – Rakningen
förrättas i ny och fullmåne. Alle Siameser,
andelige och lekmän, helga dessa dagar genom
fasta, d.w.s. at de äta ingenting e.m.
Folket afhåller sig ifrån fiske, icke för
arbetets skull, emedan intet arbete är dem
förbudet; utan derföre at det tros icke wara
alldeles oskyldigt. Under dessa dagar bära
de til klostren åtskilliga slags almosor,
hwaraf de förnämsta äro penningar, frukt,
bomullslärftsstycken och kreatur. Äro dess
döda, tjena de til spis för T.; men de måste
låta dem lefwa och dö omkring templet,
hwilka ditföras lefwande, ty lagen tillåter
icke äta andra än sjelfdöda kreatur. Nära
intil flera tempel ser man äfwen en artsump
för den lefwande fisk som ditföres i
egenskap af almosor. – Det som offras åt
afguden bör gå genom T. händer, hwilken
wanligen lägger det på altaret, och sedan
tager det derifrån för at anwända det til
sin nytta. Folhet offrar brinnande waxljus
som T. fäster wid bildens knän. Men blodiga
offer äro förbudna af samma lag, som icke
tillåter at döda något lefwande kreatur. –
Wid fullmånen i femte månaden twätta T.
afguden med luktwatten, men af wördnad blir
hufwudet otwättadt. Derefter twätta de sin
Sankrat eller öfwerste munken. Folket twår
äfwen Sankraterne och de öfriga munkarne.
Hemma i familierne twås föräldratne af
barnen, utan afseende på kön. – T. hafwa
inga ur: de böra icke stika up förr än det
är så ljust at de kunna se ådrorna på sina
händer. Deras första göra är at tilbringa
twå timmar i templet tilsammans med
Superioren, och sjunga eller läsa böner på
baliska språket. När de inträda i templet,
nedkasta de sig tre gånger för afguden. –
Efter förrättad bön gå de ut i staden, en
timme, för at
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
