- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Sednare delen /
501

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Talismaner ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

501



sönder likasom på kopparormen. – Tzetzes
berättar, at en filosof hämmade en pest i
Antiochia genom en talisman af sten, hwari
et Charonhufwud war graverad. Det finnes tre
slags talismaner: astronomiska, magiska och
blandade. De astronomiska igenkännas på de
himmelstecken eller stjernbilder, som derpå
äro graverade tillika med andra figurer och
några obegripliga charakterer. De magiska
hafwa owanliga figurer, med widskepliga ord
och namn på okända änglar. De blandade äro
sammansatte af barbariska tecken o. namn,
men som icke äro widskepliga, eller namn på
okända änglar. De nedgräfwas i jorden,
likasom Romarne, hwilka, för at mota
fienden, nedgräfde på gränsen en förtrollad
bildstod, sedan de uttalat några
beswärjelse-ord och anställt wissa offer,
eller läggas de på offentliga ställen, eller
bär man det på sig. Någre tro at Apollonius
från Tyana är förste uphofsmannen til
wetenskapen om T.; men andre tro at
Egyptierne upfunnit den, hwilket ock
Herodotus tyckes wissa angifwa, då han säger
ett de woro de förste som gåfwo namn åt de
tolf himlagudarne, och graverade djur i
stenar. Inwånarne på ön Samothrace gjorde
talismaner med guldringar, som hade jern
insättadt istället för ädla stenar.
Petronius nämner dersom, då han säger, at
Trimalcion bar en guldring omgifwen med
stjerner af jern. Gudarne som man kallade
Samothrakes, woro de som förestodo
wetenskapen om T., hwilket bekräftas af
inskrifterne på de tre altaren, om hwilka
Tertullianus talar: “Framför pelarne, säger
han, stå tre altaren inwigda åt tre slags
gudar, som benämnas Store, Mägtige och
Starke, och som tros wara Samothrakes.”
Apollonius omtalar tre gudomligheter,
hwartil han lägger Mercurius, och anför de
barbariska namnen på dessa Gudar, som det
war förbudet at uppenbara, neml. Axierus,
Axiocerso, Axiocersus o. Casmilus, som han
säger wara Cesar, Proserpina, Pluto och
Mercurius. – Egyptierne, af hwilka de flesta
andra folkslag lärt hemligheten af dessa
ringar, bade äfwen andra T. för alla delar
af kroppen. Det är kanske derföre man finner
så många små figurer af gudar, menniskor och
djur i landets gamla grafwar. Enligt deras
tanke hade wissa stenar skurne i form af
tordyflar, en synnerlig kraft at skaffa
styrka och mod åt dem som buro sådana,
emedan, säger Ælianus, ibland detta djur
icke finnas några honor, och det är en
afbild af Solen. Wanligen betjente de sig af
Serapis’ figur, af Canopi, hökens o.
äspingens, emot de sjukdomar som kunde
upkomma af de fyra elementerna. De äldste T.
gjordes af örter, grenar eller rötter;
Josephus angifwer Salomo såsom deras
upfinnare. Man satte äfwen grodfigurer i T.
– Siameserne hafwa äfwen T. och magiska
charakteren, som de mycket begagna. De tro
sig derigenom kunna blifwa osårbare och döda
sina fiender. Då någon är sinnad at göra
något bokstreck, och han frugtar at bli
uptäckt, nyttjar han samma T., för at hindra
folket at skria, och hundar at skälla. –
Araberne, som äro mycket begifne på
stjerntyderi, kringspridde T. i Europa,
efter Maurernes infall i Spanien; och det är
icke 200 år sedan denna widskepelse war
mycket i swang i Frankrike. Gregoire de
Tours berättar helt allwarsamt, at Paris
byggdes under en constellation som bewarade
staden för eldswådor, ormar och möss; och at
före den stora eldswådan ar 585, hade man
under gräfningen i et brohwalf funnit de twå
T. som bewarade staden, neml. en orm och en
mus af koppar. Se TALYS. (Mah. M.) Lägre
betjening i Moskéerne. De äro at anse såsom
Imanernes klockare; de utmärka bönstunderne
derigenom at de wända om et timglas hwar
fjerde timme, och under Bajramsfesten sjunga
de tillika med Iman och swara honom.

TALISSONER, prester hos de gamla hedniske
Preussarne. De höll et slags åminnelsetal
öfwer de döde, prisade dem för den stöld,
osedlighet och andra brott som de begått
under deras lefnad. Derefter blickade de
upåt himmelen, och ropade at de sågo den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:11:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/2/0507.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free