Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Thor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
538
det långa skägget, och jorden dundrade under handens
slag. Men Loke stod hjelpsam wid hans sida; begge gå
til Frejas sal, för at låna Fjäderhamnen och upleta
Mjolner. Hon lemnade den gerna. Fjäderhamnen hwen, och
Loke flög til dess han kom utom Asars gårdar och inom
Jättewerlden. Drotten Thrymer satt på en hög, snodde
guldband åt sina hundar, och jemnade hästarnes manar.
I förställd okunnighet frågar han: huru står det til
med Asarne, efter du ensam kommer til Jötunheim? Loke
måste bekänna at det är illa, sedan Thrymer förborgat
Hlorridas hammare. Jätten bekänner at dem är fästad
åtta mil under jord, och lemnas icke tilbaka, om ej
Freja föres til honom såsom brud. – Tilbaka hwen
fjäderhamnen, och Thor ropade mot den kommande Loke,
at få weta utgången af ärendet. Högt i luften ljudade
den bedröfliga underrättelsen, och begge gingo at åter
träffa Freja. Thor sade: påkläd dig, Freja, din
brudslöja, så fara wi båda til Jötunheim. – Freja fnös
af harm, så at Gudasalen skakades och smycket Brysing
flög ifrån bröstet. – Asarne samlades och lade råd i
anseende til det stora bekymret. Då framsteg Haimdal
och tilstyrkte, at kläda Thor uti bruddrägt, låta
nycklar klinga wid hans sida, qwinnokläder fladdra om
hans knä. Brysing pryda halsen och dyrbara stenar
skimra på bröstet. Thor wredgades och wille icke fara
i käringfärd; men Loke påminte honom om hwad som stod
på spel: Snart månde jättar bo i Asgård, om du icke
will hemta din Hammare; och tilbjöd sig at wara
Brudtärna. Thor lät då öfwertala sig och åkte med Loke
utåt Bifrosts bro, så at klippor remnade och
eldstrålar ljungade öfwer jorden. – Då sjöng
Thursedrotten Thrymer: “Står opp, jättar, från
bänkarne och utbreder hyendet, ty nu föres mig Niords
dotter til maka,” – Guld hade han ganska mycket, men
först då hade det glans för honom, när det lyste på
den wackraste qwinna. Ringar hängde så lysande under
taket i hans sal, men de fägnade icke hans öga, före
än de glänste på Frejas hwita arm. – Det led mot
aftonen och dukar utbreddes för de som lade gästerna.
Blind war Thrymer, ty brånad gjorde honom blind, och
den spetsfundiga Tärnan (Thor) satt der och påfann
listiga tal. – Han trodde nu at Freja förtärde all mat
på qwinnobordet och tunnor af det bruna mjödet, emedan
hon i åtta dagar fastat af längtan efter jättewerlden.
Han trodde, at eld derföre knistrade i brudens skarpa
ögon, då hon slet sig ur hans famn, emedan hon ej
sofwit på åtta nätter af längtan efter jättewerlden. –
Systern, den grymma jitteqwinnan, kom nu at tilbjuda
bruden sin ynnest för röda ringar, medan Drotten
befallte et Mjolner skulle läggas på brudens knä och
hon wiqas til jättedrottning. – Hjertat lågade i Thors
bröst då han kände sin hammare. Thursedrotten och all
hans slägt inwigdes åt Hel, och jättesystern, som
wågade som fordra brudgåfwa, fick hammarslag i stället
för röda ringar. – På detta sätt bekom Odins son sin
Hammare tilbaka. I prosaiska Eddan berättas följande
af Thors bedrifter:
Thors resa til Geirrodsgård.
Det hade händt Loke en gång, då han, för at förlusta
sig, slög med Frigs Falkhamn, at han af nyfikenhet for
til Geirrodsgård, der han såg et stort palats. Der
satte han sig, och såg in åt fönstret. Geirrod fick se
honom, och befallte at fånga denna fågel, och föra den
til sig. Den som fick befallningen hade mycken
swårighet at klättra up i höjden. Loke tyckte wäl om,
at denne hade så mycket beswär med at komma up til
honom, och trodde at det war tid nog at rädda sig, när
mannen först war kommen öfwer det wådligaste. Då
Geirods tjenare nu wille gripa efter honom, slår Loke
med wingarne, för at flyga bort, och arbetar af alla
krafter, men fötterne hängde fast och han blef gripen
och förd til jätten Geirrod. – Då denne såg honom i
ögonen, fattade han misstanke at det torde wara en
menniska, och bad honom tala. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
