Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Thor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
542
net från munnen, tyckte han at det hade sjunkit mindre
denna, än den förra gången. Dock kunde man nu bära det
utan at spilla. Då sade Utgårda-Loke: huru går det
Thor? nu skulle du icke lemna af dricken mera än du
hade i sinnet. Jag tycker, at skall du tömma ut hornet
den tredje gången, så blifwer den dricken den största.
Här kan du icke blifwa ansedd för en så stor man som
Asårne kalla dig, om du icke utmärker dig mera i andra
mål, än mig tyckes du gör i detta. Öfwer detta tiltal
blef Thor wred, satte hornet för munnen och drack af
alla krafter. Då han såg i hornet, war der dock något
sjunket. Han gaf då från sig hornet, och wille icke
dricka mer. Då sade UtgårdaLoke: Nu är det uppenbart,
at din magt ej är så stor som wi tänkte. Will du leka
mer? Thor swarade: ännu will jag göra flera prof. För
öfrigt undrar jag, om hemma hos Asarne en sådan drick
skulle kallas liten. Hwad lek wissen j föreslå?
Utgårda-Loke swarade: at häfwa min katt från jorden är
unga swenners lik, och jag hade aldrig ämnat bjuda
Asa-Thor det, om jag icke hade sett, at han icke är
den man som jag hade tänkt. Derpå sprang en owanligt
stor grå katt fram på salsgolfwet. Thor gick fram, tog
den under lifwet och lyfte honom i wädret. Katten
krökte ryggen, i samma mån som Thor uplyfte honom.
Slutligen, då Thor hade lyftat så högt han kunde,
sträckte katten up ena foten, och widare kunde Thor
icke komma. Utgårda-Loke sade: det gick som jag
trodde; katten är mycket stor, och Thor är låg och
liten, i jemnförelse med dem som har äro närwarande.
Thor swarade: så liten jag är, så upmanar jag nu en
hwar som lyster, at brottas med mig; ty nu är jag
wred. Utgårda-Loke swarade, seende sig om åt bänkarne:
Här är ingen man inne, som icke skulle anse det för
barnwerk, at brottas med dig. Emedlertid, kalla in den
gamla gwinnan Ella, min amma; med henne skall Thor
pröfwa styrka, om han lyster. Hon har fällt karlar,
som alla warit starkare än Thor. Derefter inkom i
salen en gammal qwinna, som UtgårdaLoke sade skulle
brottas med Asa-Thor; kort sagdt, kampen aflopp så, at
ju starkare Thor mödade sig ju fastare stod hon. Nu
begynte hon at slå krokar; strax wacklade Thor, och en
hård armryckning började. Länge dröjde det ej förrän
Thor föll på sin ena knä. Utgårda-Loke gick då fram
och bad dem hålla up, med tillägg, at Thor icke tordes
bjuda ut flere wid hans hof. Det led nu äfwen mot
natten; han anwiste Thor och hans stallbröder rum; de
fördröjde der natten öfwer, och blefwo wäl bemötte.
Följande morgonen, så snart det blef dager, upstodo de
främmande, klädde sig och beredde sig at fara bort. Då
kom UtgårdaLoke, och lät sätta fram et bord. Der
saknades icke god wälplägning, hwarken mat eller
drick. Då de hade spisat, begåfwo de sig på resan.
Utgårda-Loke följde med dem utanföre borgen, och wid
skiljsmessan frågade han Thor, huru han tyckte af
resan aflupit eller om han hade funnit någon mägtigare
man. Thor swarade, at han icke kunde säga annan än at
deras inbördes företag ha ländt honom til mycken
wanheden på det wet jag – tillade han – at j skolen
kalla mig en liten man, hwaröfwer jag är högst
missnöjd. – UtgårdaLoke swarade honom: nu skall jag
säga dig rätta sammanhanget, sedan du är kommen ut af
borgen, dit du, om jag lefwer och får råda, aldrig
mera skall komma, och dit du aldrig skulle hafwa
kommit, om jag hade wetat at du ägde en så stor magt,
och at du så nära hade fört oss i en stor olycka. Allt
har tilgått genom synwändningar. Första gången mötte
jag dig i skogen, och då du skulle lösa matsäcken,
hade jag tilsnört den med jernband, hwarföre du icke
kunde finna medlet at öppna den. Derefter slog du mig
tre gånger med hammaren. Det första slaget war
swagast, och dock hade det blifwit min bane, om det
hade träffat. Du såg wid som borg en klippa med tre
fyrkantiga hål ofwanpå, hwaraf det ena war det
djupaste: dessa woro de tre hål din hammare hade
gjort. Klippan satte jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
