Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Thor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
544
hwarwid kroken gick in i hans käft, och han drog til
så häftigt, at begge Thors näfvar stöttes emot kanten
af båten. Thor blef wred, antog sin Gudomsstyrka, och
spjernade emot så starkt, at begge hans ben gingo
igenom båten, och bleswo stående på botten. Derpå drog
han up Ormen på kanten, och i sanning har ingen sett
en förskräckligare syn, ändå Thor hwässte ögonen på
ormen, och denne blängde och utblåste sitt etter. Man
säger, at jätten Yme skiftade färg och bleknade af
ångest, då han såg ormen, och wattnet strömmade in i
båten; men just i detsamma som Thor grep hammaren och
lyftade den i wädret, famlade Jätten til med sin knif,
och skar af Thors ref, hwarwid Ormen åter sjönk ned i
hafwet. Thor kastade nu wäl hammaren efter den; man
säger äfwen, at han slog af dess hufwud; men
Midgårdsormen lefwer ännu, och ligger i hafwet. Thor
slog derefter med sina näfwar Jätten hufwudet, så at
han störtade baklänges öfwer bord och wände benen i
wädret. Thor wadade i land.
Thors och Hrungners kamp.
Thor hade farit åt öster, för at dräpa Troll. Odin red
på Sleipner til Jotunheim, och kom til Jätten
Hrungner. Denne frågar hwem den med guldhjelmen war,
som far både i luft och på haf? Det mäste wara en
dråplig häst, som bär honom. Odin sade, at han wille
sätta sitt hufwud i wad, at maken til den icke finnes
i Jotunheim. Hrungner mente at hans häst, wid namn
Guldfaxe, war långt bättre, och i wrede steg han på
denna häst, för at sätta efter Odin, och wedergälla
honom hans stortalighet. Odin skyndade sig så starkt,
at han war et stort stycke wäg förut. Hrungner war
betagen af et så starkt Jättesinne, at han icke märkte
det, förrän han war kommen inom Asarnes murar. – Då
han kom til slottsporten inbjödo Asarne honom til sitt
drickeslag. Han mottog anbudet och gick in. Man tog då
de skålar, hwarur Thor plägade dricka, som han alla
tömde. Då han blef drucken sparade han icke stora ord.
Bland annat yttrade han, at han wille taga Walhall,
och föra det til Jotunheim, försänka Asgård, och dräpa
alla Gudarne, med undantag af Freja och Sif, som han
wille föra hem med sig. Freja war den enda som tordes
skänka i åt honom, och han skröt af at wilja dricka up
allt deras öl. Men då Asarne ledsnade wid hans
ordprål, nämnde de Thors namn, och strax war han hos
dem i salen, och lyftade sin hammare. Han frågade,
hwem som dertil war uphofsman, at den näswise Jätten
skulle der wara gäst, hwem som hade gifwit honom lof
at wara i Walhall och hwarföre Freja skänkte i åt
honom, såsom wid Asarnes Gillen. Hrungner såg grymt på
Thor, och swarade, at Odin hade bjudit honom til gäst
och han wore der under hans beskydd. Thor gaf til
swar, at den bjudningen skulle han umgälla, innan han
komm derifrån. Hrungner swarade, at det war en liten
heder för Asa-Thor at dräpa honom wapenlös. Det
bewiste mera mandom, om han wågade slåss med honom wid
gränserna af Griotunagård. Det war werkligen – tillade
han – en stor dårskap af mig at jag lät min sköld och
min stenklubba blifwa hemma. Hade jag haft mina wapen
med mig, skulle wi strax pröfwa en holmgång. Men då
det icke är så, förklarar jag dig för en niding, om du
will dräpa mig, som är obewäpnad. Thor wille på intet
sätt afslå enwigeskampen, då han blef utmanad, hwilket
aldrig före hade händt honom. Hrungner for då bort och
skyndade til Jotunheim. Här blef hans färd mycket
berygtad, samt huru han hade fordrat Thor til strid.
Jättarne ansågo af högsta wigt hwem som derwid finge
seger; ty af Thor hade de intet godt at wänta, om
Hrungner, som war en bland de starkaste bland dem,
föllo för hans hand. Jättarne gjorde dä på
Griotunagård en man af ler, nio alnar lång och tre
alnar bred öfwer bröstet, och då de icke kunde finna
et hjerta stort nog dertil, togo de hjertat af et sto,
hwil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
