Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Timen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
555
wanpå. – Den elfte: dess attribut är en tupp. Figuren
håller Venus-tecknet och draperiet är blått.– Den
tolfte; Mercurii tecken är dess attribut. Hon flyger
för at kasta sig ned bakom horisonten. Draperiet är
blått, blandadt med hwitt och violett. Hon håller en
swan, en antydning på dagens klarhet, genom dess hwita
fjädrar. – I en tafla as Mad. Cosway, föreställande
Timarnes dans, förekommer den lyckliga idéen, at
dagens sista Time synes falla afsomnad i armarna på
Nattens första Timme.
TIMEN. Chineserne hafwa et tempel helgad åt Timen; det
tilslutes aldrig, för at wisa det man bör wara
upmärksam på den flyende tiden.
TIMESIAS eller TIMESIUS, inwånare i Clazomene. Han
hade gjort sitt fädernesland så stora tjenster, at han
der förwärfwade et nästan gränslöst anseende. Han
trodde sin magt wara grundad på medborgarnes kärlek,
så framt han icke händelsewis uptäckt at han war dem
förhatlig. Då han en dag gick förbi et ställe der barn
lekte med små ben, hörde han dem tala med hwarandra.
Det war fråga om at få et ben at hoppa ur sitt hål;
saken syntes så swår, at de flesta barnen påstodo det
wara omöjligt; men den som skulle spela, dömde på helt
annat sätt. “Gud gifwe, sade han, at jag så kunde
spränga hjernan ur skallen på T., som jag tänker at
spränga detta benet ur sitt hål.” T. begrep häraf at
han war mycket hatad i staden, och när han kom hem,
berättade han allt för sin hustru och reste ur staden.
Men innan han fattade något wisst beslut, frågade han
oraklet, om han gjorde wäl i at anlägga en coloni:
“Sök er bifwärmar, war swaret, och Ni får öfwerflöd på
getingar.” Det hände äfwen; ty då han hade fort et
sällskap Clazomenier til Thracien, för at åter upbygga
Abdera, hade han icke dem hugnaden at se sin
anläggning fulländad, utan Thracerne fördrefwo honom.
Hundra år derefter sågo inwånarne i Teios sig
nödsakade at öfwergifwa deras stad, flyttade til
Abdera, och förstodo at det bibehålla sig. De hyste så
mycken wördnad för T., at de alltid dyrkade honom
såsom en halfgud, och helgade åt honom heroiska
monumenter.
TIMOR, frugtans Gud; war en helt annan än Pavor.
TIMORIA, en Gudinna som isynn. dyrkades af
Lakedæmonierne.
TINAGOGO (Ind. M.) en pagod, nära hwilken Mendez Pinto
war wittne til följande besynnerliga botöfning. “Wi
sågo, säger han, en otalig mängd wigtskålar uphängda
på kopparstänger, hwari de fromme och botfärdige läto
wäga sig för at få syndernas förlåtelse; och den
motwigt enhwar lade i andra skålen, swarade mot
beskaffenheten af deras fel. De som til ex. förebrådde
sig fråsseri, eller at hafwa tilbragt året utan något
slags återhållsamhet, wägde sig med honing, socker,
egg och smör. De som öfwerlemnat sig åt sinnliga
nöjen, wägde sig med bomull, fjäder, kläde, rökelse
och win. De som warit föga ömme mot de fattige, wägde
sig med penningar; de late med wed, risgryn, kol,
boskap och frukt; de högmodige med torr fisk, qwastar
och kogödsel; andre med mergpotnada och mandelmassa
hopblandade, o.s.w. Almosorna, soen kommo presterne
til nytta, woro i sådant öfwerflöd, at de lågo i stora
högar. De fattige, som hade ingenting at gifwa,
offrade sitt hår, och mer än hundra prester sutto der
som perukmakarepojkar, med fina saxar, men sturska
ända, ehuru de icke hördes sjunga. Af detta hår,
hwaraf också sågos stora högar, woro mer än tusen
prester, upställde i ordning, syslosatte at göra tåg,
flätor, ringar och armband, som de fromme köpte för at
bära dem såsom dyrbara bewis af himmelens nåd. –
Afguden war af silfwer med menniskoansigte; den war 27
twerhänder hög; håret liknade en Ethiopiers; näsan war
alldeles wanskaplig; läpparne mycket stora, det öfriga
af ansigtet högst löjligt, men uttrycket sorgset och
melankoliskt. I handen höll han et slags stridsyxa,
temligcn lik en tunnbindare-bandknif. Presterne sade,
at han med detta wapen föregående natten dödat den
glupska helwitesormen. Ormen som såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
