- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Sednare delen /
613

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vestaler ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

613



werkställdes. Hon anropade gudinnan och
föll utföre utan at skada sig. Detta underwerk rubbade
på intet wis domrarnes öfwenygelse om hennes
brottslighet; hon blef för andra gången störtad utför
klippan, och underwerket förnyades icke. – Pontifices
hade ensamt rättighet at ransaka de mål som instämdes
emot Vestalerna. Den anklagade ägde rätt at antingen
sjelf eller genom advokat förswara sig. Hon infann sig
inför det heliga rådet, der Öfwerstepresten förde
ordet. Hon swarade på de frågor som gjordes henne,
konfronterades med sina anklagare och förhördes flera
gånger. Ehuru det i civila lagen icke war tillåtet, at
låta en staf undergå tortur för at twinga honom at
wittna emot sin husbonde, gynnade lagen likwäl denna
stränghet emot Vestalernas slafwinnor. Någon gång
blefwo de äfwen sjelfwa lagda på sträckbänken. Efter
fulländad ransakning, skred man til dom och samlade
rösterna. Hwar prest hade en liten tafla, hwarpå han
skref bokstafwen C (ondemno) om han wille fälla
Vestalen, och bokstafwen A (bsolve) om han wille
frikänna henne. Derefter kastades taflan i en enkom
korg. Sedan Öfwerste presten tagit och räknat alla
lapparna, utsade han domen. – Då dagen inföll at domen
skulle werkställas, begaf Öfwerste presten sig til
templet, åtföljd af alla presterne. Der afklädde han
sjelf den brottsliga hennes prestinnedrägt och
prydnader, tog af henne de heliga bindlar som omgåfwo
hennes hufwud, räckte åt henne en slöja at kyssa, och
iklädde henne slutligen en sorglig drägt, som passade
för hennes belägenhet; derefter bant han henne med rep
och lät henne stiga up i en bärstol, som war noga
tilsluten på alla sidor, så at hennes rop icke kunde
höras. Slutligen fördes hon til afrättsplatsen, dit
prestinnans wänner följde henne under tårar.
Plutarchus anmärker at hela staden war djupt bedröfwad
och en sådan dag ansågs såsom högst olycklig. Man
undwek at gå den wägen, der Vestalen skulle framtaga,
Processionen skedde under djupaste tystnad och mycket
långsamt. Omsider kom man fram wid den Collinska
porten, til det stället som sedermera kallades Campus
sceleratus, i anseende til dessa afrättningar. Nu
stannade man med hängbåren, och presten gick at öppna
den, under det han uttalade några böner med låg röst.
Han lossade tågen af Vestalen, böd denne handen för at
hjelpa henne utur, ledsagade denne til grafwen och
öfwerlemnade henne åt domens werkställare. Öppningen
af denna graf war på toppen af den ofantliga kulle,
som Tarquinius lät upkasta för wattnets afledande. Dit
nedgick Vestalen på en stege. Man lät henne gå in i et
liten rum som til et wisst djup war utgräfdt i
hwalfform, och war aflångt fyrkantigt. Der satte man
henne på en liten säng. Bredwid stod et bord med en
brinnande lampa, samt litet olja, bröd, mjölk och
watten. Så snart prestinnan war nedstigen, tilstängdes
graföpningen och den fylldes med jord. – Dessa rysliga
afrättningar skedde likwäl ganska sällan. Vestalernes
Orden warade omkring 1100 år, och på hela den tiden
räknar man icke flera än 20 som blekwo öfwertygade om
deras brottslighet, och af dem blefwo endast 13
lefwande begrafna; de öfriga 7 undergingo det
dödsstraff, som de sjelswa hade walt. – Prestinnorna
blefwo ofta orättwist anklagade; och de hedniske
häfdatecknarne underlåta icke at anföra otaliga
underwerk til deras bästa. Ett ibland de
märkwärdigaste är det som inträffade med Claudia. Hon
war en Vestal af något twetydigt rygte; men sann
tilfälle at bewisa sin dygd, som blifwit misstänkt
genom hennes nog fria later och smak för grannlåt.
Romerska folket hade låtit ifrån Phrygien til Rom
öfwerföra Cybeles bildstod; men fartyget fastnade i
mynningen af Tibern, utan at man kunde bringa det
längre. Man rådfrågade Sibyllornas orakel, som
förklarade at blott en jungfru kunde föra fartyget in
i hamnen. Claudia infann sig, bad gudinnan med hög
röst, fästade sin gördel wid skeppet, och lyckades at
werkställa det som tusentals menniskor hade försökt
förgäfwes. – Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:11:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/2/0619.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free