Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vestaler ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
615
Livia en utmärkt aktning, då den lemnade
henne en plats på Vestalernes bänk. – Denna rygtbara
Orden bibehöll sig länge i et lysande tilstånd. Under
kejsårne hade den hunnit högsta graden af utmärkelse.
Den fortfor ännu någon tid under de Christna
Regenterna; men lutade allt mer och mer til sitt
förfall. Det förtjenar anmärkas, at ingen lösagtighet
insmög sig ibland Vestalerna, ehuru tidehwarfwet
tycktes gynna deras afsteg ifrån pligternas wäg, det
will säga under de Christna kejsarne, hwilka säkert
icke tillåtit dem undergå et så rysligt straff som
fördom. Det tålde länge innan man widrörde deras
privilegier och företrädesrättigheter. Gratianus, som
war mera tiltagsen än alla hans företrädare, befallte
at den egendom man derefter testamenterade dem, skulle
tilfalla allmänna skattkammaren, utom lösören, dem de
fingo fritt förwalta. Följande året hemsöktes Rom af
en ryslig hungersnöd. Folket war fullt öfwertogadt at
denna landsplåga härledde sig ifrån gudarnes wrede
öfwer de oförrätter man gjorde Vestalerna; men
hungersnöden uphörde i samma ögonblick då knotet war
nära at utbryta i et allmänt upror. – Längre fram, då
Theodosius och Honorius hade lagt under sitt wälde all
den egendom som war bestämd för templens och offrens
underhåll, blef Vestalernes säkert icke skonad.
Häfdatecknarne utmärka wäl icke noggrant den tid då
denna Prestinne-Orden blef uphäfwen; men sannolikt
skedde det när Theodosius lät tilsluta alla tempel.
Allt bewisar at Vestas tempel blef icke mera skonadt
än Jupiters och de öfriga gudarnas. Hennes prestinnor
undergingo säkert samma öde som presterne; de blefwo
indragna likasom de sednare; åtminstone omtalas de
icke mer i historien. Ifrån år 40 efter Roms
upbyggande, då Vestalerne instiftades, ända til år 389
e.Chr.f., eller den tidpunkten då Theodosius gaf
afguderiet det sista hugget, hade 1101 år förflutit;
ty så länge kan man påstå at denna Orden fortfarit at
florera. – Vestalerne föreställas med en slöja öfwer
hufwudet; de hålla i händerna en brinnande lampa,
eller et twågrepigt käril fyldt med eld; stundom står
prostinnan wid et antikt altare hwarpå ses en
brinnande koleld. (Peruv. M.) I Cusco, hufwudstaden i
Peru under Incas regering, fanns et kloster som
tjenade til hemwist för de unga jungfrur, hwilka
helgade sin lefnad åt Solen; men der intogos inga
andra, än de som woro af Incas kungliga blod. Stundom
blefwo de Inwigda i barndomen i en ålder, då deras
jungfrudom icke kunde betwiflas; ty den war just
hufwudartikeln, och man wakade med sådan omsorg öfwer
bibehållandet af denna dyrbara blomma, at det war
nästan en omöjlighet för jungfrurna i Cusco at fela i
trohet emot deras gemål Solen. Allt sällskap med
personer utom hus, ware sig män eller qwinnor, war dem
strängeligen förbudet. Men om, i trots af alla dessa
försigtighetsmått, det ibland et så stort antal af
nunnor fanns någon som felade mot sin heder, så
stadgade en lag at hon skulle lefwande begrafwas och
älskaren hängas. Dock, som man ansåg det för en småsak
at låta en enda karl dö för det grufliga brottet at
kränka en flicka, helgad åt Solen, deras Gud och deras
konungars fader, så stadgades i samma lag, at, utom
den egentligen brottslige, skulle äfwen straffet
drabba hans hustru, barn, tjenare och slägtingar, och
dessutom alla inwånarne i staden der han bodde, ända
til dibarnen. Derföre förstördes staden och besåddes
med sten; så at hela dess område blef öde, härjadt och
förbannadt, til tecken at i den staden blifwit
framfödt et så afskywärdt barn. De lagade äfwen at
denna plats, om möjligt war, icke beträddes af hwarken
menniskor eller djur. Denna lag sattes likwäl aldrig i
werket, emedan någon sådan brottsling icke fanns der i
landet.
VESTALIA, en högtid som Romaene firade d.v. Idus
Junii, d.ä. den 9 Juni, til Vestas ära. Kalas höllos
på gatorna, och rätterne buros til Vestalerne, som
offrade dem åt Gudinnan. Qwarnarne pryddes med blom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
