- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Sednare delen /
617

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vinajagien ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(617)


födelse tilgick på et högst besynnerligt sätt.
Parvadi, Ixoras gemål, badade en dag, och fick en så
brinnande lust at få barn, at et framstod genast af
swetten som hon samlade i barmen; och hwad som är icke
mindre owanligt: barnet war redan så stort som en 20
års yngling. Ixora kommer hem, wet af ingenting och
får se en ungkarl umgås något förtroligt med hans
gemål. Han blef naturligtwis swartsjuk, men lugnades
då Parvadi berättade honom förloppet. Parvadis fader,
som war en mägtig konung, gaf någon tid derefter et
högtidligt gästabud, för at fira sin dottersons
födelse, som modern hade kallat V. Alle gudarne blefwo
budne, utom Ixora, som tycktes höra wara
sjelfskrifwen. Stött öfwer denna skyms, infann han sig
i wredesmod midt under kalaset, och störde gästernas
nöje. Sedan han uttömt sitt raseri i tusentals
förbannelser, slet han af sig en hårtapp och slog den
emot golfwet då genast upkom en ofantlig jätte, som
med raseri kastade sig öfwer gudarne och handterade
dem jemmerligen illa, i synnerhet Solen och Månen. Med
en örfil slog han ut alla tänderna på den förra, och
sparkade sönder ansigtet på den sednare. Deraf har
Månen ännu fläckar qwar, säga Indianerne. Ixoras
swärfader, som war den mest brottslige, blef
söndersliten af jätten, och den olycklige V. blef
halshuggen. När Ixora hade mättat sin hämnd, sörjde
han mycket öfwer sonens död. Han försökte at åter få
honom til lifs, men som hufwudet war krossade och ej
mera kunde förenas med kroppen, högg Ixora hufwudet af
en elefant och fästade det wid V:s kropp. Sedan han på
det sättet åter gifwit honom lif, kallade han honom
Pullejar, och sände honom at skaffa sig en gemål, med
uttrycklig tilsägelse at wälja henne så wacker som
Parvadi. Men han skall icke hafwa lyckats häri, och är
således ännu ogift. Han föreställes alltid med
elafanthufwud, och hans bild ställes wanligen wid
landswägarna och på de mest besökta ställen, på det
guden, när han ser så många flickor gå förbi, måtte
finna en som är lika skön som modern.

VINALIA, winfesten, en högtid som firades i Rom twå
gånger om året, i slutet af April och i medlet af
Augusti. Den förre, säger Plinius, war instiftad för
at smaka på winet, och angick icke wingårdarnes
bibehållande; den sednare war för at erhålla en lugn
och för winbergningen tjenlig wäderlek. Varro säger at
V. komma af win; det är en Jupiters dag, och ej
Veneris. Man firar dem med utmärkt noggrannhet i
Latium. På wissa ställen war det presterne som i
början offentligen lade hand wid inbergningen. Flamen
Dialis börjar den och sedan han gifwit befallning at
inberga winet, offrar han et tacklam åt Jupiter. Under
tiden ifrån det offerdjuret sonderhugges och
inelfworna gifwas åt presten at läggas på altaren
begynner Flamen at inberga winet. De tusculanska
heliga lagarne förbjuda at införa win i staden, innan
Vinalia blifwit firade. Man gjorde libationer åt
Jupiter af ungt win, innan man hade smakat deraf. V. i
Aug. woro helgade åt Venus, och firades för at af
Gudarne utbedja sig en för winbergningen tjenlig
wäderlek.

VINCTRIX, se VITRIX.

VINDEMIALE, en högtid til Bacchi ära, som Cæsar först
lär fira i Rom om hösten. Derwid gick ganska liderligt
til.

VINDEMIALIA, en fest som firades för winbergningens
skull. Den börjades d. 23 Sept. och warade til d. 15
Oct.

VINDIMA, Evanders dotter, enligt några, och en nymf
enligt andra, hade med Herkules wid Tiberns stränsder
en son, wid namn Fabius, af hwilken slägten Fabia
påstod sig härstammen

VIRACOCHA, Öfwerguden hos Peruvianerne. Den andre är
Solen och den tredje är Åskan. När de wille uplyfta
händerna til himmelen för at tilbedja dessa Gudar,
nyttjade de et slags handskar, hwifket de icke gjorde
för de andra Gudarne.

VIRAF (Pers. M.) andre profeten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:11:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/2/0623.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free