Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - W - Werldens Skapelse ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
632
nan emedlertid alldeles icke tyckte om at wara ensam,
nedsteg ifrån höjden en ande, som omfamnade henne
under sömnen: hon blef hafwande och födde twå gossar,
som framkommo utur sidan. När desse blefwo store,
roade de sig med jagt; men som den ene wara mera
skicklig jägare, wäckte afunden snart missämja, och de
blefwo oförsonlige fiender. Den oskicklige hade et
wildt sinne och behandlade brodern så illa, at denne
twangs at öfwergifwa jorden och fara up til himmelen.
Efter denna flyttning gjorde anden å nyo et besök hos
qwinnan, som i följd deraf födde en dotter, hwilken
blef moder för folken i södra America. –
Chipiujanerne, en wild folkstam i det inre af norra
America, tro at jordklotet war i början blott en
ofantlig ocean, och i hela werlds rymden fans ingen
lefwande warelse mer än en wäldig fågel, hwars ögon
woro eld, hans blickar ljungeldar, och rörelsen af
hans wingaren gräsligt larmande åska. Han nedflög til
Oceanen, och hade knappast widrört hafwet förr än
jorden upsprang ur dess sköte, och hwilade der i
jemnwigt. Derpå lär fågeln upstiga ur jorden alla de
åtskilliga warelser som derpå finnas, utom
Chipiujanerne, som framföddes af en hund. Också
begagna de icke köttet af detta djur, utan hafwa en
afsky för alla dem som äta det. Sedan skapelsewerket
war fulländadt, gjorde fågeln en pil som skulle wårdas
med mycken omsorg, och den man icke en gång fick
widröra; men C. hade den brottsliga oförsigtigheten at
bortröfwa den, hwilket så förargade fågeln, at han
aldrig wisade sig mer. I början lefde deras förfäder
til dess fötterne blefwo utnötte af för mycket gående,
och strupen blef förslappad af för långwarigt ätande.
En syndaflod betäckte fordom hela jorden, utom de
högsta bergen, dit deras förfäder togo sin tilflykt. –
Andre tro, at den Stora Haren, så benämnes det Högsta
Wäsendet, for på wattnet omgifwen af alla fyrfota djur
som utgjorde hans hof, skapade jorden af et sandkorn
ifrån bottnen af Oceanen, och menniskorma af de döda
djurens kropp; men den Store Tigern, hafwets Gud,
satte sig emot Storharens afsigter, eller wägrade
åtminstone at låna sig deråt: och dessa äro, efter
deras tanke, de hufwudmagter som ouphörligt strida mot
hwarandra. – Huronerne tro at det i början fans sex
menniskor i werlden: den ene upfor til himmelen för at
der leta sig ut en qwinna, med hwilken han plägade
umgänge. Då den Högste uptäcktc detta, nedstörtade han
qwinnan, som hette Atahentsik, til jorden, der hon
fick twenne söner, af hwilka den ene dödade den andra.
– Enligt Irokesernes mening förstördes menniskoslägtet
genom en allmän öfwerswämning; men för at åter befolka
jorden, förwandlades djuren til menniskor. 3. –
CHALDEISKA. Öfwertygade at det Högsta Wäsendet icke
war något annat än et högst glänsande, werksamt och
fruktbart ljus, som gaf själ och lif åt hela naturen,
byggde de sitt system på denna föreställning. De
ansågo alla warelser såsom lika många utflöden ifrån
detta ljus, hwilka förlorade af sin finhet i den mån
de aflägsnade sig ifrån deras medelpunkt, samt blefwo
derigenom så grofwa och tjocka, at de ftrbytres i lika
så många materiela warelser; denna förwandling war mer
eller mindre betydlig, allt efter utflödenas afstånd
ifrån deras ursprung; d.w.s. at ju mera de materiela
warelserne woro aflägsnade ifrån det Högsta Wäsenden
ju gröfre woro de. Uti en omätlig rymd, högt öfwer den
lekamliga werlden, föreställde de sig det Högsta
Wäsendet såsom en glob af tusen gånger starkare ljus
än Solen. De strålar det spridde omkring sig,
framalstrade medan de ännu hade all sin kraft och
werksamhet, de rena andar som närmast omgåfwo den
Ewige. Nedanföre började utflödena at aftaga eller
förswagas, och frambragte eldhimmelen (empyreum), den
ädlaste och mest uphöjda rymd i hela den lekamliga
werlden, och sätet för en eld mera ren och fin än alla
kroppar. De utflöden som aflägsnade sig ännu mer ifrån
dekas källa, hade danat en gröf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
