Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - W - Werldens Skapelse ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
635
dig; och du, Bistnu, fullgör äfwen ditt updrag. – Och
då Brum (Birmah) fick höra den Ewiges befallning,
formerade han genast et betelblad, satte sig derpå,
och swäfwade utåt ytan af Joale (chaos); och Modus och
Kitus barn flydde och förswunno. Sedan Joale uphört at
häfwa sig genom Brums andas förmåga, förwandlade
Bistnu sig til et gräsligt wildswin; och sedan han
nedstigit i Joales afgrunder, drog han med sina
huggtänder Murto detutur. Hon frambragte genast en
stor sköldpadda och en ofantlig orm. Bistnu ställde
ormen på sköldpaddans rygg, och Murto på ryggen af
ormen; och allting blef skapadt i de 8 straff- och
pröfnings-Bobunerne, til och med i den 8:de i Murto,
enligt den andens full magt som den Ewige hade gifwit
honom; och Bistnu åtog sig at waka öfwer allt hwad
Birmah hade skapat i Murtos 8:de Bobun. Han såg det
til goda och wakade öfwer dess bibehållande, såsom den
Ewige hade honom befallt.” – Enligt några deras
filosofers tanka war Gud innesluten inom sig sjelf,
och skapade genom sin blotta wilja en liten atom, ur
hwilken Han framdrog 4 andra af lika storlek;
slutligen samlade Han dessa fem atomer, och gjorde
deraf et omätligt sandkorn; andra sandkorn som blefwo
utdragne ur detta och förenade, frambragte himmelen,
jorden och hafwet. Ingen tradition uplyser huru länge
Gud war sysslosatt med denna skapelse. I Bhagavadam
läser man, “at i tidernas början, då Werldsalltet låg
inneslutet i Wischnus wäsende, blef denne Gud betagen
af en åskådande sömns dwala. Liggande på ormen
Adyssechen, utsträckt på mjölkhafwet, och utan annat
sällskap än sin magt och sin wishet, tilbragte Han
1000 guddomliga år på det sättet. Efter denna tids
förlopp, fattade Han det beslutet at skapa werlden å
nyo; och genast utsprang ur Hans nafwel en telning af
Tamarej; den bar en blomma som sprack ut i strålarna
af den guddomliga solen, som är Wischnu. I denna
blomma skapades Bruma, som, då han wille utgrunda
hemligheten af sitt ursprung, wandrade länge inuti
håligheten af denna telning, utan at kunna hinna til
dess början. Trött af denna onyttiga forskning, wände
han tilbaka, satte sig på blomman och åkallade
Skaparen. Efter en botgöring som warade i 1000
guddomliga år, såg han sig upfylld af et himmelskt
ljus; Gud wisade sig för honom. Bruma föll framstupa,
tilbad Honom och sjöng Hans pris. O Bruma, mitt
älskade barn! sade Gud til honom, du har min nåd, och
jag gifwer dig den magten at skapa werlden. I mitt
sköte förwarar jag werldsalltet och alla lif; jag
befaller dig at frambringa dem, eller snarare at
utweckla dem, och det för wårt nöjes skull, ty jag är
i lifwen, och lifwen äro i mig. Upmuntrad af denna
utmärkta nåd, började Bruma åter sina botöfningar, för
at bereda sig til det storm werket. Hundra guddomliga
år, tilbragte i böner och et djupt eftersinnande,
gåfwo honom en ökad konst och wisdom. Han drack ur
allt wattnet i hafwet, hwar under werlden låg
upswulgen, och såg jorden upstiga ur wattnet. Han
började genast at uprätta Sorgon och Padalon; derefter
skapade han himlarna, menniskorna och djuren; och
slutligen örterna, träden och bergen.” – Andre
Indianer tro, at werlden blifwit spunnen af en
spinnel, och at den förgås en gång, när den återgår
tilbaka i buken på denna insekt. 8. – PÅ MARIANSKA
eller LADRONISKA ÖARNE. Desse öbor erkänna goda och
onda andar, och tro at det är himmelska wäsenden,
olika med dem som bo på jorden. Den äldste heter
Sabukur, och hans hustru Halmael. Deras son hette
Klinlep, d.ä. den store anden, och dottern Ligobund.
Flickan blef hafwande midti luften, och nedsteg til
jorden, der hon framfödde tre barn. Förwånad at finna
jorden torr och ofruktbar, betäckte hon henne, i kraft
af sin mägtiga röst, med örter, blomster och
fruktträd; hon prydde henne med gröna fält och
ditsatte förnuftiga menniskor. I den tiden war döden
okänd, den war blott en kort sömn; menniskorna lemnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
