Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Å - Årstiderne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den delen af sidan som är wänd åt Sommaren, och klädd
på den som wänder sig åt Wintern. – Wåren står med
ryggen åt Hösten under bild af en blomsterkrönt
qwinna; ymnighetshornet som upbäres af hennes Genius,
är äfwen fullt af blommor. Ena foten som utsträckes at
Wintern, är betäckt af sin fotbonad, en del af bröstet
är äfwen betäckt, och endast den sidan blottad som är
wänd åt Sommaren. – I rummen på slottet i Tuileries,
der Mignard har föreställt Apollo midtibland de fyra
Årstiderne, ser man Wåren under Floras bild krönt med
blomster, och ströende sådana på marken; hon är
åtföljd af en liten Zephir med fjärilwingar på ryggen,
och en korg full med blomster i handen. Flora, hwars
barmen är alldeles blottad, är klädd i en hwit robe
med grön mamtel öfwer; men så målad, at det
framställer talrika nuancer af grönt. – Den figuren
som utmärker Sommaren, synes öfwer Lejonet i
Djurkretsen; och som denna årstid har den mesta
känningen af solwärmen, har artisten ställt den
närmast Apollo. Hon är klädd i enkel hwit gaze, som af
solstrålarne får en gul teinte i kanterna. Manteln, på
hwilken hon sitter, är guldfärgad; i ena handen haller
hon en skära, och bredwid henne ligger en sädeskärfwe,
skördens symbol. Hösten lik en Bacchant, är krönt med
winblad: med ena handen pressar hon drufwor i en
guldkalk som hon håller i den andra; drägten är af
violett purpur. – Wintern är föreställd såsom en
gammal gubbe, och är längst ifrån Apollo; han står
nästan hel och hållen i skuggan, och gör en god
contrast emot Sommaren, som är alldeles uplyst af
Solen. – Poussin har föreställt de fyra Årstiderna
genom historier ur det Gamla Testamentet. Wåren är
föreställd genom Adam och Eva i paradiset; Sommaren
genom Ruth, som skär säd; Hösten genom historien om
Josua och Caleb som bära den stora windrufwan ifrån
det Förlofwade Landet; Wintern ses under bild af
Syndafloden, och målad med all den ryslighet en sådan
förskräcklig tafla bör ingifwa. – Fontainen på
Grenelle-gatan i Paris, hwars ritning och utförande
äro af Bouchardon, är prydd med fyra hwälfda nicher
hwarpå de fyra Årstidernes Genier stå. Wåren är
föreställd under bilden af en ung man prydd med en
blomsterkrans och smekande en wädur. En annan yngling
som ser skarpt på solen och håller en feston af ax, är
Sommaren. Wågskålar och drufwor i handen på en tredje
Genius utmärka Hösten. Winterns figur är åtföljd af
Stenbocken. – Årstiderne, et ämne så tjenligt at
inspirera skalder och artister af alla slag, har, för
icke lång tid sedan, blifwit på et alldeles nytt sätt
behandladt af Girodet, som redan flera gånger
ådagalagt, huru en frisk och glad inbillningskraft kan
föryngra ämnen ur den gamla mythologien, och gifwa
större rikedom åt de gamles allegorier. Wi införa här
beskrifningen derom med så mycket större nöje, som
dessa 4 taflor icke blifwit offentligen wisade, och
således äro okände af allmänheten. Hwar årstid är
föreställd genom en allegorisk figur, och behandlad
lika okonstladt som de gamla taflorna från Herculanum.
Denna följd af fyra taflor har blifwit sammansatt och
målad med några förändnngar, år X, (1802) för Konungen
i Spanien. – Naturens själ, Wårens älskwärda Gudinna
har brutit de bojor henne fängslat: waggad på
Zephirernes wingar nedstiger hon ifrån den ljusa
himmelen som är öpnad genom hennes andedrägt och
fröjdas öfwer hennes närwaro: en lätt ånga som utgår
ifrån henne, och likasom mättad af grönska, röjer
hennes lifgifwande spår; hennes wäxt är smärtare, än
den man finner hos Gudarnas budbärerska; hennes
anletsdrag äro skönare, än den yngstas as Gratierna;
och den nyss utspruckna rosen täflar förgäfwes i glans
med hennes hy. En grön gaze, genom hwars gleshet man
kan gissa til de behag den betäcker, fladdrar omkring
hennes sköna kropp, och smeker kärleksfullt dess
rundade former. Ena handen swäfwar öfwer Cupidos lyra,
på hwilken Guden sjelf inristat sina triumfer: den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
