Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Flocken - Eken och Vassen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som öfvar ut sit raseri,
Der han et ädelt motstånd röner.
I luften Eol hörs, med et förfärligt hot,
På Eken än från norr och än från söder falla.
Han vädrens anfall tar emot,
Med lika ställning under alla.
Åt ljudet, som är hördt från Vassens låga bygd,
Des ödmjukhet, de svagas dygd,
Han vårdar ej sin aktning läna.
En skog af unga trän, som växa i hans skygd,
Hans enda omsorg syns förtjena.
Han för dem alla härdar ut
Et våld af vädrens krig, hvaraf han ensam lider.
Han i sit sista står, och mot sit öde strider.
Det segrar! . . . Negdens lugna tider
Med Ekens dagar se sit slut.
Hans fall, likt hjeltars fall, af allmän ofärd följes.
Han tumlar från sin höjd, et dån i bergen hörs,
Med klippor, jord och grus, han bland Najader förs,
En million af Vass förstörs,
Och stranden af ruiner höljes.
I enskildt stånd, i ringa kall,
Vår svaghet fordra syns, om hon sig bärga skall,
At vi försigtigt oss bevara.
Men lämnom hjeltar fritt at trotsa nöd och fara:
Et folk är til, det de försvara,
Et folk förgås i deras fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
