Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Flocken - Oxen och Kalfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OXEN och KALFVEN.
Förgäfves man de gamla hör
Sig öfver ynglingar beklaga,
Näsvisa, svåra at fördraga.
De skapas så af oss, vår svaghet dem så gör.
At bannas är försent . . . Med någon skälig aga
Man deras bättring fresta bör.
En boskaps-hjord, vid middags-stunden,
För solens brand vill skyla sig
Uti den närmst belägna lunden.
Men på en smal och ojämn stig,
Och mellan grenars ris, som öfver vägen hänger,
Sig hopen dit med möda tränger.
För Oxen går det mindre an:
Sin styfva rygg, sin höga panna,
Han lika lätt ej böja kan,
Och låter vid försöket stanna.
En Kalf åt honom ler: Min gubbe, säger han,
Hvarföre skall du modet fälla?
Du står ännu här vitanför,
Och ser likväl, hur jag det gör,
At i et ögonblick mig fram och åter ställa.
Du kan mig följa utan skam.
lil venster bör du så, och så til höger vända,
Så ta et skutt, och så tör hända
Man mägtar at dig hjelpa fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
