Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3. Hunden och Köttstycket.
(Efter La Fontaine af Gyllenborg.)
I vattnet ser en hund, från spången af en å
Ett stycke kött, en stek! det kan ej mindre vara.
Det var dock skuggan blott af det han egde då
Och mellan tändren höll, men låter fjerran fara.
Ett större honom bjuds, ett mindre offras må.
Från spången med ett skutt han sig i djupet sänker
Och i sin blinda snålhet dränker.
Hur mången i vår tid är narrad ,
Som stora löften tror, på lyckan växel drager
Och mellan präktiga förslager
Sitt goda ser ur händren gå.
4. Håttan och Råttfällan.
En liten råtta kom ur sitt hål och fick se en fälla. ”De narraktiga
och dumma menniskorna,” sade’hon och gick närmare. ”Några träbitar
hoplimma de till en låda och fästa på en krok derinom ett stycke fläsk, och
detta kalla de dårarna för en råttfälla. De måste i sanning vara bra
enfaldiga då de kunna tro oss sluga djur vara så dumma. Liksom vi ej visste
att så snart man rör vid fläsket, pang! då faller ett bräde och den
oförsig-tiga frossaren är fangen. Tackar ödmjukast för en sådan unfägnad! Nej,
jag känner er list och mig lurar man ej så lätt.” — ”Men,” fortfor hon efter
en stund, ”att lukta på fläsket, har jag ändå lust. Fläsk är ändå det bästa jag
vet! Lukta litet måste jag nödvändigt, dermed har det ingen fara.” Med dessa
ord skyndade hon in i fällan och närmade sig till fläsket. Men knappt hade
hon vidrört sin lifrätt med nosen, förrän fällan föll ihop, och den oförsigtiga
råttan var inspärrad. — Kufva dina begår om du vill undgå faran.
5. Apan och Räfven.
En apa insmög sig en dag i ett kungligt slolt och betraktade med
förvåning de praktfulla rummen uti detsamma. Men hans beundran förökades
då han inträdde i den sköna thronsalen och såg den glänsande konungastolen,
hvilken stod under en himmel af purpursamroet. De kungliga prydnader
funnos der äfven, och apan, som fann tillfället gynnande, skyndade med ett
vigt hopp på thronen. Den af ädelstenar prydda kronan tryckte han på sitt
hufvud, insvepte sin fula kropp i hermelinmanteln och fattade den gyldene
spiran med ena tassen. Så salt han der i slolt medvetenhet af sin värdighet
— Men jemte den dåraktiga apan hade äfven en vildkatt insmugit sig i slottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
