Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid denna anblick förglömde katten allt annat. "Hvad den skall smaka."
mumlade han och slickade förtjust sina murrhår. ”Det är något annat än de
usla och magra kycklingarne,” och vid dessa ord kastade han en föraktlig
blick på dem och beredde sig att fånga sitt nya rof.
Men det gick ej så lätt som den oerfarna trodde. Först efter lång vän-
tan lyckades han att smyga sig in i tornet och ut på taket af detsamma.
Slutligen nådde han målet af sin lifsfarliga färd och anlände till spetsen. Med
roflystna blickar beskådade han den glänsande tuppen och störtade på honom.
Men huru flat blef ej den mordlystne! Klorna fingo ej något fäste i den
hårda metallen, och den dåraktiga katten insåg sent omsider att han bedragit
sig, och återvände ner till jorden. Huru mycket skulle han ej hafva
gladt sig om han der råkat de kycklingar, som han föraktade. — Men fåfängt
sökte katten dera nu, de voro borta, och han fick återvänta med fordubblad
hunger och harm Öfver sitt misslyckade företag.
Döm ej efter ytan, skenet bedrager.
9. Räfven och Tuppen.
1 en djup bergsklippa, i närheten af en bondgård, hade en mängd af
foglar församlat sig, för alt njuta af hvarandras sällskap och tillbringa några
stunder i lekar och nöjen. Der voro snattrande gäss, qväkande ankor,
kack-lande hons och den ständigt vaksamma tuppen, de oskuldsfulla dufvorna och
de präktigt befjädrade påfoglarna.
Ej långt derifrån satt Michel Räf, grubblande huru han skulle lyckas
att få sig en god måltid. Han ämnade denna gång gå tillväga på ett/ nytt
och listigt sätt. Den pratsjuka skatan intalade han så alt hon flög till de i
klippfördjupningen församlade vännerna med det budskap: att en främmande
sångerska ville uppträda för dem och låta höra några af sina sånger.
Kort derefter syntes äfven Michel räf på randen af klippan. En präktig
fruntimmershatt betäckte hans hufvud, stora, gröna glasögon dolde en del af
ansigtet och kring sin kropp hade han kastat en röd kappa. Med rörande
stämma sjöng han om tuppens vaksamhet, dufvornas oskuld, om den tapperhet
gässen bevisade då Capitolium räddades genom dem, och den oöfverträffeliga
glansen af påfogelns fjädrar.
Derefter uppstämde ban ännu ett lofqväde öfver tuppen och sade, att han
skulle anse sig som den lyckligaste varelse om denne ville hedra fionom med
sin vänskap, och bad att få knyta ett närmare föreningsband. "Rätt gerna*
blef svaret, "men tillåt mig att bjuda hunden hit, han må vara ett vittne.”
Då fann den sluge räfven att han var genomskådad och skyndade
hastigt derifrån. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
