- Project Runeberg -  Tjugo lärorika och nöjsamma fabler för ungdom med åtta kolorerade plancher /
9

(1852) [MARC] With: Johann Elias Ridinger - Tema: Fables
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af iindersålarne, liil slafvisk lydnad. I denna forsamling såg man det stolta
lejonet, den starka elefanten, den jettestora flodhästen, kamelen med sin
långa hals, den snabbe tigern och flera andra. Under det at t dessa ifrigt
talade med hvarandra, kom en skogssnäppa dilflygande och påstod sig äfven
äga rätt att yttra sin mening. Men den vilda tigern förtörnades härofver och
ropade: ”huru vågar du förvägne att nalkas oss? Bäfva för följderna af din
djerfhet.”

”Jag känner eder alla,” svarade snäppan småleende, ”men jag fruktar ej
för er vrede. Trotsande eder styrka och er storhet flyger jag fram och
tillbaka bland de lätta skyarna, säll och fri.

Lyckan består ej i styrka och makt.

14. Åsnan och Vindhunden.

En åsna och en vindhund skulle resa samma väg. Men den snabba och
lätta hunden besvärades snart af åsnans långsamma gång.

”Skäms du icke,” sade han förebrående, ”att vara så trög som du är?
Följ mitt exempel!” och vid dessa ord skyndade han framåt som en pil,
återvände derpå till sin långsammare kamrat, gäckade honom och sprang åter bort.

På detta sätt hade de en längre tid vandrat med hvarandra, genom
skogar, slätter, öfver berg och backar, till dess att hunden, fastän de ännu ej
hunnit halfva vägen, alltmer och mer tröttnade och utmattad måste nedlägga
$ig på marken, men den lugnare åsnan deremot lyckligt anlände till resans mål.

Bättre långsamt och vä, än fort och dåligt

15. Bocken, Tigern och Svanen.

En gång skulle djurens konung skicka elt vigtigt budskap till ett
främmande land och sammankallade de förnämsta af sina undersåter, att de skulle
rösta på den, hvilken de ansågo bäst passande dertil). Flera af de församlade
föreslogo att bocken skulle väljas, ty de inbillade sig att han, som hade ett
så ståtligt skägg och så vackra horn, skulle vara den dugligaste. Men del
kloka lejonet var ej tillfreds dermed utan röstade för tigern. Detta oaktadt
blef bocken den lyckliga. Men knappt hade han fått kunskap derom lörr än
han utom sig af glädje började alt stöta med hornen, skaka sitt skägg och
göra de löjligaste bocksprång.

Tigern förargades högeligen härofver, ty det grämde honom djupt att
valet fallit på en så ovärdig. Apan, hvilken var bockens ovän, begagnade detta
tillfälle att hämnas och eftergjorde på ett lustigt sätt dennes dumma upptåg,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:13:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabler20/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free