Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter, som bon kunde påträffa. Och ej nog dermed, hon uppläckte äfven lor
den oerfarne sonen det ställe hvarest hon och hennes man hade sitt vinter*
förråd.
Följden blef att den unge ekorren öfverlämnade sig åt en oupphörlig
lättja och att han endast tänkte på att äta och sofva. En hop ekorrar, hvilka
sällat sig till honom, hjelptes åt att förderfva allt det hans föräldrar
hopsparat och snart var visthuset tomt.
Men då den kalla vintern kom och fad ren ville hemta de lifsmedel han
samlat fann han med förfäran endast tomma väggarna och fick nu först veta
huru illa hans son uppfört sig. Detta grämde honom sä, att han snart dog
af sorg och bekymmer. Den unge ekorren trifdes nu ej längre hemma utan
gick ut i verlden och lemnade den stackars modren qvar i nöd och elände.
Innerligt begret hon nu sin dåraktighet mot sin son.
Men gamen, som en dag hörde hennes klagan, sade: "ni får njuta edra
gerningars Irukt, ni bör således ej beklaga er deröfver.” — Svaghet och
seende för andras fel är ett stort brott.
20. Kycklingen och Räfven.
En liten oerfaren kyckling hade en dag aflägsnat sig från den gård der
han uppväxt. Det blef sent och qvällen nalkades. Kycklingen återvände nu
hem, men mötte på vägen en räf.
"Himlen vare min hjelp," suckade den lilla kycklingen förlärad.
"Kära barn,” sade räfven vänligt, "hvarför är du så rädd? Jag är din
bästa vän! Men jag anar nog orsaken till din fruktan. Det är olyckligtvis
sannt att de flesta af mina kamrater äro stora skälmar och söka på allt vis
skada ert slägte, och du gör rätt att akta dig för dem. Jag deremot älskar
eder uppriktigt och du har ej något skäl att fly lor mig. Jag är lycklig
när jag kan lijelpa och tjena några af dina likar. Min afsigt med den resa
jag nu förehar var den, att jag ville underrätta eder om ett rykte, som jag
i går fick höra. En grym och listig räf ämnar angripa er i natt. Men hans
företag skall ej lyckas, — jag vill bevaka er och fördrifva honom."
Så talade den sluge Michel och den oerfarne kycklingen förde honom
till hönshuset. Men knappt hade han inkommit så anstälde han der ett
rysligt blodbad. Ingen blef förskonad, hvarken tupp, höna eller kyckling.
”Ve mig, arma dåre!” utropade den stackars kycklingen och dog. —
Var på din vakt och tro aldrig d20. Kycklingen och Räfvenen falske.
STOCKHOLM, P. A. HULDBERGS BOKTRYCKERI, 1852
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
