Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gröna vårtbitaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
ett par tre veckor är översållat av huvuden och
tomma bröstsköldar, avslitna vingar och urled-
vridna ben. Endast bakkroppen försvinner nästan
helt och hållet. Det är bästa biten; det är inte
så mycket mat i den, men den är desto läckrare,
tyckes det.
I cikadans magsäck finns samlad den söta, sim-
miga saft som hon med sitt sugrör pumpar till sig
ur växternas späda vävnader. Skulle det vara
för denna läckerhets skull, som bytets buk före-
drages framför varje annan del? Det kan nog
hända.
För att omväxla litet med kosten hittar jag på
att servera söta frukter, päronbitar, druvor, små
melonskivor. Allt detta uppskattas i högsta grad.
Den gröna vårtbitaren är som engelsmannen:
han är tokig efter blodig biffstek, som han kryd-
dar med sötsaker. Det är kanske därför han
först, när han gripit en cikada, sliter upp hennes
buk, som skänker honom en blandning av kött
och söta läckerheter.
Det är dock inte möjligt överallt att få ata
cikador med socker. I de norra trakterna före-
kommer den gröna vårtbitaren allmänt, men där
kan han inte finna den rätt som han här är så ivrig
efter. Han måste hava även andra möjligheter.
För att övertyga mig därom ger jag honom
anoxier (ÅAnozxia pilosa Fab.)”", sommarens mot-
svarighet till vårållonborren. Den mottages utan
tvekan, och det blir inte mer än täckvingarna,
huvudet och fötterna kvar. Samma blir resulta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
