Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gröna vårtbitaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
den. Svartsjukt avlägsnar han med sparkar envar,
som kommer och vill ha en bit med av läckerheten.
Själviskhet finns överallt. När han blivit mätt,
avstår han platsen åt en annan, Som Yr sin fur är
lika självisk. Så fortsätta de en efter en, tills
hela menageriet fått till bästa. När magen är
full, gnider man fotsulorna litet mot spetsen av
käkarna, putsar pannan och ögonen med den
salivfuktade foten, sedan smälter man maten i
ro, medan man håller sig fast vid trådnätet eller
ligger på sanden, liksom försjunken i funderingar,
och man håller siesta större: delen av dagen, isyn-
nerhet när hettan är som starkast.
Det är om kvällen efter solnedgången, som det
blir liv i flocken. Vid niotiden är den som allra
muntrast. . Värtbitarna klättra. da med raska
språng upp i kupan, sätta av ned igen med samma
fart för att än en gång klättra upp. Det är ett
riktigt tumult. De springa, hoppa på den runda
sandfläcken och smaka i förbifarten på de godsaker
de hitta.
Hanarna, som sitta och musicera än här och än
där, kittla de förbiilande honorna med sina anten-
ner. De blivande mödrarna vandra allvarliga
omkring med det sabelformiga äggläggningsröret
till hälften lyft. För de febrilt upphetsade in-
sekterna är parningen nu det viktigaste. En van
blick misstager sig inte på det.
Den är också det viktigaste jag har att iakttaga.
Då jag tog in vårtbitarna i mina kupor, var det i
synnerhet i avsikt att komma underfund med, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
